Myten om det liberala Danmark
En vacker dag i våras åkte vi till Köpenhamn. Men det var stängt. Inte en affär var öppen, vi fick leta innan vi hittade en restaurang och gatorna var lika folktomma som i en svensk småstad. Varför? Det var söndag.
Den danska lukkeloven stadgar nämligen att butikerna måste hålla stängt från fem på lördag eftermiddag till klockan sex på måndag morgon, förutom åtta söndagar om året. Däremot får bland annat traktorer, husdjur, tält och växter säljas varje söndag och ett undantag med förbehåll gäller bröd, mjölk och tidningar:
Herudover må brød, mejeriprodukter og aviser på søndage og helligdage, grundlovsdag og juleaftensdag i tidsrummet fra kl. 7.00 til kl. 11.00 sælges fra butikker, hvorfra der på hverdage sælges aviser eller mejeriprodukter.
Och så vidare. Danskarnas rykte och självbild av att vara mer liberala, kontinentala och mindre reglerade än storebror Sverige är bluff och båg. Till och med Tyskland har ju numera liberaliserat sin Ladenschlussgesetz till den grad att man inte behöver kalla en toaborste för souvenir för att få sälja den på en söndag.
Och tja, det är väl ytterligare ett skäl till varför Danmark är fett överskattat som liberalt föredöme. Louise P:s gueststar Delphi-Lisa träffar därför mitt i det rödvita nyllet med sin analys av ”idelöshetens och slutet på historiens land”:
Rätt många liberaler i Sverige hoppas trots allt på regimskifte nu till valet, allt för att bryta sossarnas hegemoni. Men innan man blir för glad bör man titta till Danmark. En dos flexicurity, en dos folkpartistisk invandringspolitik och lite statsmannaskap a la Fogh-Rasmussen så kan vi kyssa en liberal dröm hejdå. För den som tror att Danmark kommer röra sig en milimeter åt ett liberalt håll besitter en optimism jag bara kan drömma om…
