Month: June 2004

Det enda valmöte jag kommer att besöka i år: Joschka Fischer på Gänsemarkt i Hamburg.

I maj 1999, när jag bodde i Berlin, hade en kompis hört ryktas att Joschka Fischer skulle hålla ett tal på Humboldt-universitetet. Jag ringde Auswärtiges Amt för att fråga när det skulle äga rum – bara för att få veta att jag med en timme missat det tal som blåste nytt liv i debatten om framtidens EU.

Fredagens valjippo för Die Gr?nen i Hamburg lär väl knappast gå till historien, men det ska i alla fall bli kul att få se Europas främste politiker in action. När jag var på öppet hus i Fischers arbetsrum i Haus am Werderschen Markt – som för övrigt tidigare disponerats av Hitlers riksbankschef, SED:s förstesekreterare Erich Honecker och DDR:s första och sista demokratiskt valda Volkskammer – så var han tyvärr inte där.

Efter att jag offentliggjort mina planer på att rösta på centern har mina vänner partigängarna av olika kulör skällt ut mig. Och nog kan det verka motsägelsefullt att rösta på bondekramarna i centern, om man en gång slutat äta kött för att få CAP på fall. Så hur farliga är egentligen centern?

Argumenten mot CAP kan man stapla på hög, men låt oss här nöja oss med att konstatera att subventioner och tullmurar i EU, USA och Japan är det största enskilda hindret mot utveckling i tredje världen.

OECD-länderna ger årligen 250 miljarder dollar i stöd till sitt jordbruk, dubbelt så mycket som värdet av jordbruksexporten från u-länderna. Varje år går de miste om 60–70 miljarder dollar på grund av de rika ländernas tullar och jordbruksstöd.

Så vad vill centern göra för att avskaffa denna orättvisa? Tja, inte jättemycket, visar det sig. I en färsk rapport om jordbrukspolitiken från EP-kandidaterna Lena Ek och Leif Zetterberg framstår centern som det gamla vanliga bondekramarpartiet, långt ifrån dess liberala omvandling under våren.

Centern vill till exempel inte att EU eller Sverige ska gå i bräschen för att avreglera jordbruket, eftersom ”den europeiska landsbygden skulle riskera att dö ut”:

”En ensidig europeisk eller svensk avreglering skulle leda till större möjligheter för storskaliga anläggningar i t.ex. USA och Latinamerika att producera och sälja till låga priser. Detta skulle ske till priset av dåligt djurskydd och sämre miljö i dessa områden”.

Jo, liksom möjligheter för bönder i Afrika och Asien, skulle man vilja tillägga – det är just det som är poängen. Men centern tar större hänsyn till att kossor lever ett gott liv än afrikanska bönder.

Men till centerns försvar ska sägas att de faktiskt vill fortsätta att förändra CAP bort från export- och prisstöd och istället ge bönderna ”rimlig ersättning för de kollektiva nyttigheter som samhället efterfrågar och som inte ersätts direkt av marknaden” – i klartext ett Skansen-bidrag för öppna landskap och logdans.

Kan man då ändå rösta på centern i EP-valet?

Saken är att Europaparlamentet i dag inte har någon formell lagstiftningsmakt i jordbruksfrågor. Det är en viktig förklaring till varför jordbrukspolitiken är så sjuk – den är produkten av kohandel mellan nationella regeringar bak ministerrådets lyckta dörrar och inte av öppna beslut i det direktvalda parlamentet.

Lena Ek lär alltså inte kunna göra den europeiska jordbrukspolitiken så himla mycket värre. Samtidigt kvarstår de taktiska skälen att rösta på centern – liksom de ideologiska skälen att inte rösta på folkpartiet.