Categories
Dawit och Eritrea

Ingen hjälp utan ambassad

UD har inte klarat av att hjälpa de fängslade svenskarna i Eritrea för att Sverige inte har någon ambassad i landet. Det säger ambassadör Folke Löfgren, när Ekot i dag gör kopplingen som vi efterlyste i går.

Resursbrist gör att Sverige inte kan ge fängslade svenskar tillräckligt bistånd i Eritrea, säger Löfgren, som är stationerad i Stockholm, till Ekots reporter:

— Det är inte lätt att medverka till lösningen av sådana problem med hjälp av ett honorärkonsulat som vi idag har, med oavlönad personal och ingen utsänd från Sverige i Asmara. Det räcker inte för att på ett effektivt sätt sköta de här frågorna.

Sverige hade alltså kunnat göra mer för Dawit Isaak och Kifleyesus Ogbacristos om det hade funnits en ambassad i Asmara. Nå, det är ett nytt medgivande. Tidigare har det hetat att UD gör så gott de kan, men att det inte kommer hända något i fallet Dawit förrän Eritrea slutit fred med Etiopien.

Så hänger det då bara på att få öppna en ambassad? Så svårt kan det ju inte vara. Och under tiden kunde ju Sverige använda sig av de EU-ambassader som redan finns i Eritrea.

Categories
Dawit och Eritrea

Kifleyesus dog i fängelse

Den svenske medborgaren Kifleyesus Ogbacristos, som suttit fängslad i tre år i Eritrea i väntan på rättegång, har avlidit, rapporterade Ekot i morse.

Kifleyesus fall visar med tragisk tydlighet hur Eritreas rättskipning fungerar: Han har suttit fängslad i väntan på rättegång, misstänkt för ett brott för vilket han redan både avtjänat straff och frikänts av högsta domstolen. Den 5 januari i år dog han, 57 år gammal, eftersom han inte fått medicin och behandling för sin diabetes.

Samtidigt tycks varken svenska medier eller myndigheter ha lärt någonting. Reportern Daniel Öhman missar helt att koppla fallet Kifleyesus till Dawit Isaak, som också suttit fängslad i mer än tre år i Eritrea, utan vare sig åtal eller rättegång. I båda fallen har medierna valt att vända bort blicken och UD har gjort för lite för sent.

Och precis som i fallet Dawit vill ambassadör Folke Löfgren inte erkänna något ansvar för hur fallet Kifleyesus har hanterats, utan skyller på begränsade resurser:

”Jag vet inte konkret vad vi skulle ha gjort”, säger Folke Löfgren och det är just därför man får vara glad att han lär vara på väg att lämna sin post.

Categories
Blandat

Mothuggs guide till festivalen

Så har årets program till filmfestivalen landat. Svårt att välja?

Ett första tips är att inte lita på festivalprogrammet, eftersom det hajpar även de sämsta av filmer. Allt är helt enkelt inte sevärt. Och det är därför som det inte heller funkar att välja slumpvis, för då riskerar man genomlida mycket skräp, som förra årets gräsliga estniska bottennapp Somnambuul (men tack ändå för biljetten, Johan!).

Nej, man måste ha vissa urvalskriterier – som att undvika svenska filmer, filmer som kommer på bio och filmer av Maj Wechselmann (som praktiskt nog har placerats i en helt egen sektion) – och eftersträva spridning (geografisk, tematisk, genremässig, vad som helst).

Utöver det är det fritt fram. Så här ser Mothuggs förhandstips ut 2005:

  • Der Untergang: Filmen om Hitlers sista dagar med Bruno Ganz i huvudrollen.
  • Die fetten Jahre sind vorbei: Antikonsumistisk kidnappningsdramakomedi med snubben från Good bye Lenin.
  • On the edge: Isländsk Berlinskildring om det östtyska punkbandet Der demokratische Konsum – hur bra låter inte det?
  • Vinci: Polsk thriller om en tavelkupp.
  • Pinochet and his three generals: Chiles diktator reser till Antarktis och snackar öppenhjärtigt om demokrati och försvinnanden.
  • Forgiveness: Försoning efter förtrycket i Sydafrika.
  • Shake Hands With the Devil: FN-generalen Roméo Dallaire återvänder till Rwanda tio år efter det folkmord han inte lyckades förhindra.
  • A state of mind: Dokumentär om de gigantiska gymnastikspelen i Nordkorea. Yes, dit ska vi!
Categories
Dawit och Eritrea pressfrihet

Dåligt år för pressfriheten

Dagens Nyheter låter i dagens huvudledare Dawit Isaak illustrera övergrepp mot publicister runt om i världen, apropå Reportrar utan gränsers årsrapport. 2004 var nämligen det värsta året för pressfriheten i världen sedan 1995.

Och just Eritrea – där Dawit hållits fängslad utan rättegång sedan 23 september 2001 – är det land i världen som har flest journalister per capita i fängelse, och det enda i Afrika som helt saknar oberoende press.

Categories
Blandat

Fler än Freivalds fel

Efter två veckor av katastrofrapportering och Laila Freivalds-bashing infinner sig eftertankens kranka blekhet: Det kan väl inte bara vara hennes fel att jordbävningen inträffade?

DN:s Niklas Ekdal sprider skulden i sin söndagskolumn: ”Det var faktiskt Fritidsresor och inte utrikesdepartementet som lockade resenärerna till Thailand.”

Stig Hadenius utökade ytterligare de skyldigas skara på DN debatt i går: Eftersom resejournalisterna förmedlat samma okritiska reklambilder av turistorterna som resebyråerna, sitter de ”definitivt på de anklagades bänk efter katastrofen i Sydostasien.”

Men varför låta skulden stanna där? Flygplanstillverkarna har förstås ett ansvar för att ha tillverkat flygplan som på några timmar kan transportera folk till avlägsna resmål som Thailand och Sri Lanka.

Och fackföreningsrörelsen förutan skulle folk knappast ha så mycket semester att tillbringa på soliga stränder. För att inte tala om tryckeribranschen, som har sin beskärda del i skulden att trycka de broschyrer (och de resetidningar Hadenius åsyftar) som lockar folk till Thailand.

Så kan man fortsätta att spåra ansvaret för katastrofen och dess följder. I slutändan går förmodligen inte ens chefredaktörer och medieprofessorer fria från skuld.