Precis som Jaguaren häpnar vi över att Masoud Kamali, bortsett från ett par skumma stickspår, i dag levererar en brutal och vettig vidräkning med den svenska segregationsfabriken. Var kan han ha fått sina idéer ifrån?
“Vi behöver ett fokusskifte och en ny politik för integration. Den nya politiken kräver en omorganisering av alla insatser för främjande av den generella integrationen vilken lämnar vi-och-dom-tänkandet och politiken bakom sig.
Därför måste alla organisationer och myndigheter som arbetar med särpolitik för integration skrotas. Integrationsverket måste omvandlas till ett introduktionsverk som har som sitt huvudmål att tillgodose nyanländas omedelbara behov. […]
Integration är ett samhällstillstånd som gäller alla som bor i ett visst samhälle och inte någon särpolitik. Därför måste den generella välfärdspolitiken baserad på omfördelning av resurser som skapades en gång i tiden för att minska socioekonomiska klyftorna få en klar ställning inom det politiska systemet.[…]
Den generella välfärdspolitiken saknar viktiga medel för att motverka etnisk segregation, diskriminering och rasism. Säråtgärder i form av integrationspolitik har också visat sig ineffektiva och inte främja social sammanhållning.” ((Masoud Kamali, “Skrota alla myndigheter som sysslar med integration”, Dagens Nyheter 2006-07-13))
Det är “av avgörande betydelse om de offentliga åtgärderna är behovsprövade eller generella för hur man ska bedöma vilken effekt de har på medborgarnas autonomi. Historiskt har denna skillnad varit utomordentligt välkänd i den svenska socialpolitiken, där man betonat skillnaden mellan fattigvårdens integritetskränkande karaktär och de rättighetsbaserade socialförsäkringarna. […]
Forskningen verkar för en gångs skull ge ett entydigt besked på denna punkt — behovsprövade socialpolitiska program skapar långvarigt beroende och ett tvång att underkasta sig byråkratins krav på korrigering av livsstilsmönster. Universella åtgärdsprogram förefaller ha den rakt motsatta effekten. De stärker medborgarnas autonomi och utgör således inget hot mot civiliteten i det civila samhället.” ((Bo Rothstein, 2002: Vad bör staten göra? Om välfärdsstatens moraliska och politiska logik, SNS Förlag, s. 218.))
Och därför är det så underhållande. (tipstack till Andrej!)