Kanske har jag missat något i min googling, men trots att många har jämfört 2011 med 1989 tycks ingen ha kopplat Mohamed Bouazizi, den tunisiske grönsakshandlare som bara alltför bokstavligen tände upproren i arabvärlden, till den grönsakshandlare Vaclav Havel gör till huvudperson i sin text De maktlösas makt (1978). ((Här ett engelskt utdrag))
Havel analyserar ideologins betydelse i att upprätthålla den politiska ordningen i hans samtida Tjeckoslovakien, genom att berätta om en hypotetisk grönsakshandlare, som varje dag sätter ut små paroller bland lökar och morötter: “Arbetare i alla länder, förenen eder!”
Havel frågar sig vad grönsakshandlaren försöker kommunicera till världen. Brinner han så för idén om arbetarsolidaritet att han måste berätta det för alla? Knappast, menar Havel: Grönsakshandlaren ställer parollerna där bara för att han alltid gjort det, för att alla gör det, och för att han måste göra det, för att inte hamna i trubbel.
Så att han ställer ut parollerna har en helt annan betydelse, sublim men tydlig, än deras bokstavliga budskap:
“Jag, grönsakshandlaren XY, lever här och vet vad jag måste göra. Jag beter mig så som förväntas av mig. Jag är pålitlig och oklanderlig. Jag lyder och därför har jag rätt att lämnas i fred.”
Det budskapet vänder sig inte till kunderna, utan till grönsakshandlarens överordnade, samtidigt som det skyddar honom mot tjallare. Det reflekterar således hans vitala intressen. Men genom att bokstavligen uttrycka något annat än vad de egentligen betyder, hjälper parollerna grönsakshandlaren att dölja grunderna för hans lydnad och för makten bakom ideologins fasad.
Tillsammans formar alla de små, meningslösa paroller som grönsakshandlaren och hans likar ställer ut ett vardagslivets panorama, som påminner folk om vad som förväntas av dem, om de vill kunna leva sina liv i lugn och ro och säkerhet. Och så skulle systemet bestå — om inte:
”Låt oss föreställa oss att något en dag uppreser sig inom vår grönsakshandlare och han slutar hålla upp paroller bara för att ställa sig in. Att han slutar att delta i omröstningar, eftersom han vet att det inte är några verkliga val. Att han börjar säga sin uppriktiga mening vid högtidliga tillfällen och till och med samlar kraft att solidarisera sig med dem som hans samvete bjuder honom att solidarisera sig med.
Genom ett sådant uppror lämnar handlaren livet i lögn. Han avstår från ritualen och bryter mot ’spelreglerna’. Han återfinner sin undertryckta identitet och sitt människovärde samt förverkligar sin frihet. Hans uppror blir en ansats till ett liv i sanning.”
De maktlösas makt inspirerar fortfarande misshälliga och oppositionella i auktoritära stater. Den spanska översättningen El poder de los sin poder cirkulerades till exempel flitigt bland dissidenter och i de oberoende biblioteken på Kuba.
Jag vet inte om Havel har lästs på samma sätt i arabvärlden. Ideologins makt har förmodligen inte varit lika stark där som bakom järnridån eller på Kuba. Men även där tycks längtan, önskan, driften att leva ett liv i sanning och värdighet så okuvlig att vissa hellre tänder eld på sig själva än att fortsätta livet i lögn.
2 replies on “Grönsakshandlaren som slutade att foga sig”
Viktigt viktigt. återkommer på bygget.
[…] Mothugg uppmärksammar att ingen annan uppmärksammat, att det var en grönsakshandlare i Tunisien som bokstavligen satte fyr på protesterna i slutet av förra året, precis som huvudpersonen i Vaclav Havels briljanta essä “De maktlösas makt”. Men vilka är förutsättningarna för att grönsakshandlarna i Havanna ska börja protestera? […]