
Härom dagen anlände Julio Cesar Galvez, Ricardo Gonzalez och fem andra samvetsfångar, som nyligen släpptes ur kubanskt fängelse, till Spanien. Nu kräver de att bli behandlade som politiska flyktingar. Det resterande femtiotalet dissidenter som fängslades under den svarta våren 2003 lär också vänta på att få lämna fängelset och Kuba.
Jag träffade både Julio Cesar och Ricardo, båda oberoende journalister, när jag besökte Havanna i november 2002. Några månader senare hade de fängslats och dömdes senare till långa fängelsestraff. Strax efter razzian skrev jag en text i GT om mötet med Ricardo.
Tillbaka i Havanna i juni 2005 mötte jag Julio Cesars fru, Beatriz del Carmen Pedroso, vilket resulterade i ett reportage för antologin Tystade röster (Tranan, 2007), som också publicerade domen mot Julio Cesar samt en av hans artiklar, omnämnd i domslutet.
Jag skrev också ett reportage om Gisela Delgado, samordnare för de oberoende biblioteken och en av de anhöriga till politiska fångar som varje vecka samlades i Santa Rita-kyrkan i västra Havanna och tågade upp och ned för femte avenyn, klädda i vitt.
Nu deporteras dissidenterna från sitt land, som de riskerat liv och hälsa för, men de får i alla fall sin frihet.
One reply on “Fria från fängelset”
[…] De maktlösas makt inspirerar fortfarande misshälliga och oppositionella i auktoritära stater. Den spanska översättningen El poder de los sin poder cirkulerades till exempel flitigt bland dissidenter och i de oberoende biblioteken på Kuba. […]