Categories
mänskliga rättigheter

MR-deprimerad

I mitt postfack fick jag programmet för Menneskerettighetsuka 2011, som Amnesty International arrangerar i Oslo nästa vecka. Och broschyren gör mig alldeles matt: Uppslag om förföljelse, tortyr, våldtäkt, förtryck, misshandel, krigsförbrytelser, övervakning, flykt, kollektiv bestraffning, krig och massmord varvas med glättig reklam för diverse advokatbyråer som lockar med “en fremtid i et av Norges ledende advokatmiljø”.

Kanske det sammanfattar vad människorättsaktivism har kommit att bli. Kanske jag är miljöskadad av att jobba med mänskliga rättigheter till vardags. Och inte för att jag vill skönmåla panglossiskt eller så, men kunde man inte också — eller: istället — lyfta fram de positiva, lärorika exemplen på hur folk använder mänskliga rättigheter-normer för att göra coola, intressanta, oförutsedda saker?

Jag tänker på feministerna i Colombia, som pushade för legalisering av abort genom att exploatera det faktum att landet ratificerat och infogat en mängd internationella konventioner i sin nya författning, vilket Magnus Linton skrivit om. Och för den delen på Mussie Ephrem i Örebro, som drog Eritreas regering inför Afrikas MR-domstol — och vann. Och på nationalbolsjevikerna i St. Petersburg som i mötet med putinismen blev osannolika anhängare av rättsstaten, som Amanda Lövkvist skriver om i sin bok.

Och så vidare.

Sådana historier handlar inte om namnlösa, ansiktslösa offer för omänskligt djävelskap, utan om människor som hackar, moddar och exploaterar lagar, konventioner och institutioner för att åstadkomma förändring och förbättring.

Nog kan man behöva välkammade karriärjurister i sådana hack också — de sitter ju på en viktig teknisk kompetens om hur nationella och internationella rättsapparater fungerar. Men de är inte de centrala subjekten.

2 replies on “MR-deprimerad”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *