Apropå den bristande valhemligheten i svenska val sände jag en fråga till Valmyndigheten om hur regleringen ser ut för att garantera valhemligheten i praktiken.
Tjänstemannen svarar bland annat så här:
“Enligt 8 kap. 1 § vallagen ska det i val- och röstningslokaler finnas ett lämpligt antal avskilda platser där väljarna kan rösta utan insyn. Bestämmelser om valhemligheten finns också i 7 kap. 3 § vallagen. Där står det att väljare ska göra i ordning sina röster bakom en valskärm och därefter lämna valkuverten till röstmottagarna. I samma paragraf står det att väljare som på grund av funktionshinder eller liknande inte själva kan göra i ordning sina röster, ska på begäran få hjälp av röstmottagarna i den utsträckning som behövs. Röstmottagarna har enligt bestämmelser i Offentlighets- och sekretesslagen [kap. 40 1 §] en skyldighet att bevara väljarens valhemligt. …
Det kan också vara bra att veta att valhemligheten inte utövas vid valsedelsställen, där väljarna tar valsedlar, utan först när de går bakom skärmen.”
Som en faktisk beskrivning av den bristande valhemlighten i Sverige stämmer det ju: Väljaren är alltså enbart garanterad valhemlighet i själva valbåset.
Men om man inte fullt ut garanteras valhemlighet innan man äntrat båset mister ju valhemligheten i båset sitt värde. Dessutom sänder det dubbla signaler till väljarna, om valsedelsutdelningen sker i – ofta mer än lovligt rörig – offentlighet, medan röstningen ska ske i ordnad, avskild hemlighet.
Slutligen visar det också på att det svenska systemet inte lever upp till internationella riktlinjer. I exempelvis Venedigkommissionens Code of good practice in electoral matters betonas att valhemlighet gäller hela röstförfarandet:
“Secrecy must apply to the entire procedure – and particularly the casting and counting of votes” (s. 24).
Jag har svårt att se att det svenska valsystemet och Valmyndighetens tolkning av valhemligheten skulle leva upp till det kriteriet. Det finns helt enkelt mycket att förbättra i det svenska valsystemet.