Valdagen till ära har statsvetarkollegerna Stefan Dahlberg, Göran Duus-Otterström och jag skrivit en artikel till DN Debatt, där vi kritiserar den bristande rösthemligheten i det svenska valsystemet.
Rösthemligheten slås fast både i Regeringsformen (kap. 3, §1), FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (art. 25[c]) och första tilläggsprotokollet till Europakonventionen (art. 3). Rätten till rösthemlighet är en central demokratisk princip för att garantera att valen fritt uttrycker folkets vilja, samtidigt som den försvårar korruption och röstköp: Kan din röst knytas till din person kan den också knytas till bestraffning eller belöning.
Men i Sverige förväntas väljare botanisera bland valsedlar där både andra väljare och valförrättare kan se deras val. Den som vill dölja sin avsikt måste aktivt plocka åt sig flera partiers valsedlar, eller ta med dem hemifrån. Det är ett system som inte förmår skydda rösthemligheten fullt ut, vilket brukar förbluffa internationella vallokalsobservatörer och bedömare.
- Avskärmade valsedlar, antingen i valbåset eller i ett separat bås – en metod som tillämpas här i Norge.
- Enhetsvalsedlar, där samtliga partier och kandidater knös in på en lista, ett system som tillämpas i bland annat Danmark, Tyskland och Nederländerna.
- Valsedelskrivare, där väljaren själv kan skriva ut en valsedel att lägga i kuvert och urna (som bland annat statsvetaren Peter Santesson och Anna Troberg (PP) föreslagit). Somliga pappersbaserade e-röstningssystem inkluderar en sådan skrivare, men det finns goda argument för att fortsätta att räkna rösterna för hand.
Samtliga metoder skulle förbättra valhemligheten – och därmed valens demokratiska legitimitet.
Nå, gå nu och rösta om ni inte redan har gjort det – och försök rösta så hemligt det nu går.
God valdag!