Fis moment 22

”Kan Feministiskt initiativ inordna sig på den traditionella höger-vänsterskalan är det inte uteslutet att riksdagen finns inom räckhåll,” skriver Ulf Bjereld i Sydsvenskan. Jag tror det är precis tvärtom.

Eftersom vänster-högerskalan har strukturerat svensk politik de senaste 100 åren, resonerar Bjereld, så har alla nya partier tvingats att inrangera sig på den. Det kommer också Fi att få erfara.

Men vore jag fis (eller vad man nu ska kalla dem) skulle jag ta Bjerelds goda råd med en nypa salt. Även om nya partier för att överleva måste inrangera sig i v-h-skalan, så måste de för att komma in exploatera frågor som den traditionella blockpolitiken inte förmår fånga.

Miljöpartiet lyfte miljön 1988 och EG-motståndet 1994. Kristdemokraterna lyfte värderingsfrågor och ny demokrati surfade på främlinsgfientligheten 1991. Junilistan lyckades fånga upp den måttligare borgerliga och socialdemokratiska EU-skepsisen 2004.

När de väl blivit invalda, däremot, har de antingen fogat sig i den tvingande dimensionen eller åkt ut i nästa val.

Vänster-höger-skalan skulle alltså inte vara ett hinder, utan en möjlighet för Fi. Strategin borde vara att för allt i världen behålla de heterosexuella borgarkärringarna för att kunna visa på en feministisk politik som skär tårtan på längden istället för på tvären – och sedan, när de väl hamnat i riksdagen, snabbt rätta in sig i ledet.

Det skulle kunna funka. Men nu finns det ju redan en fem-sex feministiska partier, och därtill ett feministiskt vänsterparti, som Berje noterar. Fi har missat sitt window of opportunity, om det någon gång fanns. Och som ytterligare ett av alla dessa feministiska vänsterpartier lär Fi inte ha en chans, gissar jag. Lite av ett moment 22, med andra ord.

Ska vi slå vad, Ulf?

2 thoughts on “Fis moment 22

  1. Ulf

    Mothugg har rätt i att miljöpartiet, kristdemokraterna, ny demokrati och junilistan tog sig in i riksdagen utan att i särskilt stor utsträckning ha positionerat sig på vänster-högerskalan.

    Men i de flesta av dessa fall motsvarades partiernas framgångar av att det i den svenska väljarkåren fanns åsiktsdimensioner (den gröna dimensionen, kristna värdedimensionen xenofobi-dimensionen och EU-dimensionen) som låg vid sidan av den etablerade vänster-högerdimensionen. Mycket svagare än vänster-högerdimensionen, men ändå som självständiga dimensioner (se t ex Henrik Oscartssons doktorsavhandling ”Den svenska partirymden”, 1988).

    Men någon motsvarande jämställdhetsdimension tror jag inte finns i väljarkåren i dag. Alla är vi för jämställdhet, och i den mån det finns skillnader samvarierar de ofta med just vänster-högerdimensionen.

    Skulle det finnas någon självständig ?dimension? i väljarkåren vid sidan av detta så är det kanske just i samlevnadsfrågorna. Men jag tror att den aktuella polen (Rosenberg-polen) då är alldeles för svag för att den skall kunna ge något röstetal att tala om.

    Jag slår gärna vad. Men eftersom jag tror att det blir svårt för Fi att ta sig in i riksdagen även om de lanserar sig som ett feminististk vänsterparti (om än något mindre svårt än om de håller fast vid samlevnadsfeminismen) så är frågan om vari vadet skall bestå.

    För min del blir vadet att ett Fi som inte positionerar sig till vänster utan i stället profilerar sig i samlevnadsfrågorna kommer inte att ta sig över fyraprocentsspärren. Håller Mothugg emot?

  2. Olov

    ”Junilistan lyckades fånga upp den måttligare borgerliga och socialdemokratiska EU-skepsisen 2004.”

    ”junilistan tog sig in i riksdagen utan att i särskilt stor utsträckning ha positionerat sig på vänster- högerskalan.”

    Det kanske är dumdristigt att kaxa sig mot två professionella statsvetare, varav en professor. Särskilt när man själv inte har mer att visa upp än en halvfärdig B-uppsats..

    Men var det inte ganska tydligt från början att junilistan var ett parti till höger om moderaterna, en svensk variant på FrP? Det stod ju svart på vitt i deras valmanifest att de var ett väldigt marknadsliberalt, men också kulturkonservativt parti? deras tunga namn inkluderade: en major i artillerireserven som varit chefsekonom på SEB och en gammal moderat riksbankschef , som finansierades av en nyliberal riskkapitalist. Carin Stenström var ju med på junilistans första presskonferens, för allt i världen!

    Det är möjligt att jls väljare helt enkelt missade detta. Å andra sidan var jag på en träff mellan Lundgren och hans supporters EFTER att de fått tre mandat i EP och satt sig i samma partigrupp som rasister och fascister. De distingerade herrar och damer som besökte träffen var inte särskilt upprörda över partiets val av grupp, och de flesta av frågorna handlade om när partiet skulle deklarera att de tänker ställa upp i riksdagsvalet.

    Intrycket jag fick var att dessa välutbildade, övre medelklass-tanter och -farbröder var mycket väl medvetna om vilken sorts parti de hade röstat på.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *