Gunnar Andrén, riksdagsman utan mandat
I senaste valet hindrade åttaprocentsspärren flera invandrare från att bli personvalda till riksdagen. I dag argumenterar Fredrik Malm på DN Debatt för att spärren borde slopas. Rätt så. Men Malms artikel är en fräck rewrite på en fem år gammal debattartikel.
I samtliga partier och på bänk efter bänk har kandidater med utländsk bakgrund spärrats ut ur riksdagen, trots att de har fått fler kryss än dem som nu blivit riksdagsledamöter. Tydligare blir knappast den diskriminering som partierna har institutionaliserat genom personvalsspärrarna.
Som exempel på hur åttaprocentsspärren diskriminerar nämner Malm egenföretagaren Metin Hawsho från Södertälje, som kryssade sig upp från tjugonde till fjärde plats. Han skulle alltså ha slagit ut Gunnar Andrén från Danderyd på folkpartiets lista i Stockholms län — om det inte hade varit för åttaprocentsspärren för personröster.
Och det finns fler exempel. Men har vi inte läst den här sortens räkneövningar tidigare? Jodå, i en artikel på DN Debatt 14 augusti 2001 — signerad Gunnar Andrén, då ännu inte riksdagsledamot för folkpartiet. Och den tål väl att citeras:
”Utan spärrar i personalvalet till riksdagen 1998 skulle hela 73 av de 349 nuvarande ledamöterna inte ha blivit invalda. Väljarna ville ha någon annan kandidat. Var femte ledamot i riksdagen saknar alltså egentligt mandat från väljarna.”
Dags att tänka på refrängen, Gunnar? Nejdå, han har inga sådana planer:
”Tack, kära vänner och fp-väljare!
Nu har jag fått Ert förtroende att vara fp-riksdagsman en mandatperiod till. Jag lovar att efter måttet av min förmåga inte göra Er eller någon annan besviken.”

