Hejdå Facebook
Apropå nätverkströtthet sätter Scott Gilbertson på Wired fingret på ett mer principiellt problem med den bristande portabiliteten i sociala nätverkstjänster som Facebook och Myspace: Att de låser in dig i och dina data i ett slutet system, avskild från resten av webben.
”Therein lies the rub. When entering data into Facebook, you’re sending it on a one-way trip. Want to show somebody a video or a picture you posted to your profile? Unless they also have an account, they can’t see it. Your pictures, videos and everything else is stranded in a walled garden, cut off from the rest of the web.
Like locked cell phones and copy-protected music, Facebook is on the wrong side of the open-network debate. Facebook is a sealed bubble. Facebook users are locked into Facebook, just as iTunes locks music fans to Apple’s iPod.”
Om jag ville skulle jag kunna plocka mina bilder från Flickr, händelser från Upcoming, mina musikdata från Last.fm, bokmärken från Del.icio.us och mina boklistor från Librarything och visa här på Mothugg. (Wireds How to wiki har fler tips.)
Problemet, som Gilbertson poängterar, är att en sådan lösning fortfarande saknar den viktigaste byggstenen i social networking: Vännerna. Relationerna. De sociala nätverken.
”It’s entirely possible to replicate most of the features of Facebook without getting sucked into its black hole, but the single most important element is missing.
At this point, ”friend” relationships remain unique to the social networks. The web still lacks a generalized way to convey relationships between people’s identities on the internet. The absence of this secret sauce — an underlying framework that connects ”friends” and establishes trust relationships between peers — is what gave rise to social networks in the first place. While we’ve largely outgrown the limitations of closed platforms (take e-mail or the web itself), no one has stepped forward with an open solution to managing your friends on the internet at large.”
…vilket alltså är den boll Gilbertson nu vill sätta i rullning. Låt hoppas att hans upprop för en öppen standard för sociala nätverkstjänster hörsammas.
Gilbertsons argument visar också varför Richard Stallman är ute och cyklar när han säger att alla program du inte kör på din egen dator är ”inherently evil”. Och allt tvåpunktnoll är inte ondskefullt, vilket Dmytri Kleiner och Brian Wyrick missar i sin tokmarxistiska kritik av Web 2.0-hajpen, liksom sociologer som William Davies, som på ett liknande sätt beklagar att den sociala webben trycker in effektivitetssträvan i våra livsvärldar, typ (via Infontology).
Facebook och Myspace har möjligen kalla, kalla hjärtan, men det finns också öppna alternativ. Istället för att dissa allt som inte körs på egna burken eller drivs av icke-kommersiella P2P-nätverk (som ju knappast finns i verkligheten), kan vi skilja på bättre och sämre sociala nätverkstjänster och webbprogram. Bättre använder öppna standarder och öppna APIs. Sämre låser in dina sociala data i ett slutet universum avskuret från resten av webben. Om inte annat blir det jobbigt den dag Facebook är såå sommaren 2007 och du vill flytta över ditt omsorgsfullt uppbyggda Facebook-nätverk till nästa hajp (någon som minns Friendster? LinkedIn? SixDegrees?).
Och eftersom vi här på Mothugg lever som vi lär (eller åtminstone gör nöden till dygd), passar vi på att deklarera att vi inte kommer att fortsätta att låta oss exploateras genom att mata Facebook med våra data. Bli inte ledsen om jag inte addar dig tillbaka. Vi ses på den riktiga webben.
