Hantverkarna måste få betalt för sitt arbete

Vi är inte emot manufakturer som sådana. Men hantverkarna måste få betalt för sitt arbete.

Debatten om skråväsendet och näringsfriheten fortsätter. Ständigt i nya och oväntade riktningar. Det är i och för sig kul och bra. Men den ursprungliga frågan – den om hantverkarnas rätt till ersättning för sitt jobb – har kommit i skymundan.

Svensk klädetillverkning är en bransch utan marginaler, som utöver de eventuella kommersiella intäkterna är i stort behov av statligt stöd. Även de svenska vagnmakarna arbetar med extremt små marginaler. Dessa branscher måste få betalt för sitt arbete för att kunna överleva.

Det viktigaste är dock att uppmärksamma de ekonomiska och konstnärliga förlusterna för människorna bakom hantverksföremålen. Bakom varje produkt finns en rad personer som har lagt ned hjärta och kraft på att skapa något som många vill använda eller köpa. Självklart ska dessa grupper få betalt för sitt arbete.

Skråväsendet skyddar dock många fler än hantverkarna. Varenda riksdaler i intäkt är mycket värd för landets knallar, gårdfarihandlare och köpmän. Få av dem som har köpt en masstillverkad knapp kommer vid ett senare tillfälle att betala för att köpa en knapp tillverkad för hand av en knappmakare.

Liberalernas förslag handlar inte bara om att få öppna manufakturer, det handlar om att avskaffa skråväsendet som princip. Denna extrema linje drivs utan hänsyn till de konsekvenser för hantverkare och skråbröder som deras utspel skulle få.

De talar om rätten att etablera manufakturer. Vi som på olika sätt verkar inom kreativa områden hade gärna sett att en annan rättighet tagits upp: rätten att förfoga över och få ersättning för vårt arbete. Att “bara” avskaffa skråväsendet i städerna är ett försök att skyla förslagets verkliga konsekvenser.

Den största gruppen är allmogen som oreflekterat använder sig av teknikens möjligheter. De uppfattar sig inte som lagbrytare mer än en person som spottar på allmän plats, och de har förmodligen inte funderat över vad skråväsendet är eller varför det finns.

Den andra gruppen är den politiska. Här finns gapiga debattörer som Lars Johan Hierta och mer eftertänksamma som handelsbokhållaren Martin Olsson. Här finns okunniga riksdagsmän (en grupp ur bondeståndet som har debatterat i Aftonbladet) och mer historiskt orienterade, som statsrådet Jonas Waern. Det är framför allt sådana personers nya och gamla argument som ska synas.

Alla som inte delar deras åsikt kallar de “bakåtsträvande teknikfientliga krafter”. Själva står de för “näringsfrihet och reformism.” Samtliga “industrialister” har någon koppling till liberala grupperingar.

Genom att skapa skuggmotståndaren “skråväldet” försöker förespråkarna för näringsfrihet att slippa se de tusentals yrkesmänniskor de i själva verket angriper. Varför vågar reformivrarna inte vara tydliga med att det är skräddarens, knappmakarens, tunnbindarens, bagarens och kittelflickarens rätt att förfoga över sitt arbete som attackeras?

Hårt arbetande hantverkare försöker bidra till Sveriges tätposition genom att förfina hantverksskickligheten. I land efter land tar politiker nu sitt ansvar och skapar blocköverskridande lösningar för ett modernt skråsystem. Sverige får inte bli en fristad för industriell tillverkning.

Se också: Oscar Swartz, Christopher Kullenberg.

17 thoughts on “Hantverkarna måste få betalt för sitt arbete

  1. Christopher Kullenberg

    Vi får heller inte glömma fallet med knappmakaren Bertil Svensson. Han gjorde en blå träknapp som ett stort postorderföretag i Borås köpte upp och inkorporerade i sin vårkollektion. Svensson fick tiotusen för rättigheterna. När sedan en designstudent på Borås Högskola klippte loss en krage från postorderföretagets mest sålda skjorta och inkorporerade detta i en kavaj som hon ställde ut som examensarbete blev hon stämd. Svensson däremot fick mycket inspiration av att se utställningen, och har nu sålt en röd plastknapp till ett italienskt haute-couturehus som kan ses på en cat-walk i Milano i vår. Den här gången fick han femtiotusen tack vare att det italienska företaget kände sig trygga i investeringen eftersom den skyddas av våra rigorösa lagar.

  2. Erik

    Ok, mkt fyndigt och i klokt. Självklart måste teknikutvecklingen få påverka såväl lagstiftningen som marknaden. Och utan tvivel finns ett antal problem som måste knådas om.

    Men vilken är egentligen din åsikt? Att raljera med andras argument från tullförsvararrörelsen är inte så svårt. Men att konkretisera i riktiga politiska förslag som går att genomföra är inte lika enkelt. Är du för att man avskaffar hela upphovsrätten, och kanske patentlagstiftningen också, eller bara att straffsatserna för dem som fildelar ska minska?

    De som tycker att vi formatnostalgiker som gillar att köpa skivor, hyra dvd-filmer och botanisera i LP-backar är ur tiden och inte förstår hur ute det är att försvara konstnärers rätt till sina verk, måste själva ställa sig i främsta ledet i debatten och formulera lösningar på de problem man identifierat.

    Se så, upp ur skyttegravarna. Hierta, Staaf mfl hade redan tröttnat på gnälleriet.

  3. Johan Post author

    @Erik: Men Erik, det är ju precis sådana lösningar som debatterats och diskuterats överallt i flera år. Det är bara upphovsrättens försvarare som låtsas som om det inte fanns några alternativ till den rådande regimen — förutom hårdare tag.

    Jag skulle i stort sett kunna ansluta mig till PP:s ståndpunkter:

    * Fri fildelning
    * Fri sampling
    * Korta den kommersiella ensamrätten till fem år
    * Slopa kassettavgiften
    * Patent behövs inte

    Bevisbördan ligger hos försvararna av skråväsendet, förlåt, upphovsrätten.

    Dessutom försvarar jag självklart allas rätt till sina verk, men vem har ifrågasatt den? I dag är det allt mer en rättighet som måste försvaras mot upphovsrättsindustrin. För att citera Cory Doctorow:

    “So yes, let’s stand up for artist’s rights — starting with the right to speak freely, without being filtered by a lawyer, and with the right to walk out of the traditional publishing channels and into a better deal in the new world.”

  4. Erik

    Johan,

    Man kan ju inte bara avfärda patenträtten med att den inte behövs. och tycker du verkligen att man ska få kopiera någon annans bok och ge ut den på eget förlag efter fem år?

    Att artister inte ska tvingas in i censurerande avtal – som doctorow – är en självklarhet. Men det finns ju miljoner oskäliga arbetsavtal som människor sitter fast i, och det löser man inte med att säga att upphovsrätten är problemet.

    Om människor ska ha rätt till sina egna verk som du skriver, hur hade du tänkt att den lagen skulle skrivas om du samtidigt menar att upphovsrätten ska avskaffas? Jämför man upphovsrätten med skråväsendet har man ju rimligtvis ifrågasatt den, eller?Gränsdragningen mellan kommersiell användning och icke-kommersiell – som PP argumenterar för – är knappast glasklar.

    Kassettavgifter och en del annat är ju bisarrt, för att inte tala om fängelsestraffen för dem som döms, men det gör inte frågan så enkel att lösa i övrigt.

  5. Johan Post author

    Som alla analogier är den mellan skråväsendet och upphovsrätten inte klockren, men i alla fall intressant eftersom den belyser att frågan “hur ska upphovsmännen/hantverkarna få betalt för sitt arbete?” är felställd. Inte fan vet jag, det är väl deras sak att hitta sätt att försörja sig och de har inte mer rätt att få betalt för sitt arbete än jag har, nämligen i den mån som någon är beredd att betala för det.

    1. Varför kan man inte avfärda patenträtten med att den inte behövs? De enda rimliga argumenten för patenträtten är ju funktionella: Den behövs, annars skulle företag inte uppfinna. PP hävdar motsatsen: Den behövs inte, företag skulle uppfinna ändå, dessutom ställer den till mer skada än nytta, således: avskaffa.

    2. Ja. Varför är livstid plus 70 år mer rimligt än fem år?

    3. Visst är det ofta svårt att skilja på kommersiellt och icke-kommersiellt bruk. Men gråzonen i sig talar inte för en striktare upphovsrättsregim — snarare tvärtom, inte sant?

  6. Erik

    3, Du har helt rätt i detta. Självklart måste lagstiftningen skrivas om eftersom verkligheten förändrats.

    2, Känner inte att ngt av förslagen är klockrena. Men visst är argumentet att inget företag investerar med avkastningskrav på mer än 70 år relevant (som pp argumenterar). Men 5 år kan ju å andra sidan vara alldeles för kort för att man ska få några pengar tillbaka.

    1, Tja patenträtten skiljer sig väl inte så mkt från äganderätten principiellt, och den handlar ju om rätten till frukten av sitt arbete. Om arbetet är en idé, en knapp eller service på ett café, spelar ju inte så stor roll.

    Vad gäller inledningen så är det väl högst relevant på vilket sätt människor har möjlighet att ta betalt för sitt arbete.

  7. Johan Post author

    0. Ja, precis: Ska staten tillhandahålla ett privilegium för ett skrå att bestämma vem som får tillverka knappar och baka bröd i en viss stad? Ska staten tillhandahålla en tidsbegränsad rättighet för vissa att tjäna pengar på egna (och andras) idéer? Tja, kanske det. Eller kanske inte.

    Dessutom gissar jag att trenden tydligt går mot att kulturproffs allt mer får betalt för sitt arbete — snarare än på att sälja kopior och rättigheter. Poporkestrar tjänar pengar på spelningar istället för på att sälja skivor. Fotografer får snarare betalt för sin arbetstid när bilder produceras i överflöd. Universitetslärare skriver läroböcker på sin statligt betalda arbetstid i en mängd olika syften, men feta royalties är knappast drivkraften för någon. Och varför ska inte manusförfattare och journalister precis som sminköser och statister respektive annonssäljare och redaktörer få betalt för sitt arbete, snarare än för kopior som framställs av saker de tillverkar på sitt arbete? Osv.

    Dessutom: Du känner ju flera konstnärer och andra kulturnissar, och möter säkert många andra i ditt arbete. Hur betalar de sina räkningar?

    1. Patent- och upphovsrätten skiljer sig från äganderätten på ett avgörande sätt. För att låna ett citat från en gammal liberal:

    The difference between [copyrights and patents] and other kinds of property rights is this: while ownership of material goods guides the use of scarce means to their most important uses, in the case of immaterial goods such as literary productions and technological inventions the ability to produce them is also limited, yet once they have come into existence, they can be indefinitely multiplied and can be made scarce only by law in order to create an inducement to produce such ideas. Yet it is not obvious that such forced scarcity is the most effective way to stimulate the human creative process.”

    Tål att läsas både en och tre gånger.

    Dessutom innebär ju patent- och upphovsrätten omfattande inskränkningar i yttrandefriheten, vilka backas upp av statens våldsmonopol. Sådana inskränkningar bör kunna motiveras jäkligt väl.

    2. Bra, då är vi ju överens om att det bara handlar om en pragmatisk avvägning efter vad som är funktionellt och att vi definitivt inte bör förlänga skyddstiderna.

    Slutligen: Mina argument ovan är föga originella, utan summerar mest poänger jag lånat av de klokhuvuden jag länkar. Den här diskussionen har ju pågått länge nu, argumenten är gamla. Men var är kulturpolitikerna? Ser fortfarande fram emot det där utspelet.

  8. Pingback: being J Andersson

  9. Erik

    0,
    Ett av de kanske viktigaste problemen i detta är just att varken offentliga institutioner eller privata anser det vara en självklarhet att konstnärer eller musiker ska ha ersättning för sitt arbete. Det klassiska exemplet är ju ML Ekman (?) som var den enda som inte fick riktigt betalt när hon hade en utställning på Moderna.

    Däremot fick alla, från chefen till cafébidrätet och kuratorn, betalt men inte konstnären. Samma sak gäller flera musiker jag känner som råkar ut för skivbolag som säger att de inte får så mkt betalt för skivan, men den är ju en möjlighet till marknadsföring för spelningar. Sedan kommer konsertarrangörerna och säger att de får några öl mat och lite skrammel för spelningen, men att de
    istället ska vara glada för marknadsföringen som leder till fler sålda skivor. Detta gäller inte bara små band, absolut inte. Förhoppningen att artister ska börja spela mer eftersom skivorna inte säljer gäller nog än så länge mest Saxon, Kiss, Eagels, Iron maiden och alla andra pensionärer som spelar i Sthlm.

    Min bild efter ngt år i kulturpolitiken är att denna styvmoderliga behandling av kulturarbetare från såväl offentliga som privata institutioner är det största problemet för att kulturarbetare ska få betalt. Kulturen ska tydligen vara gratis.

    Det offentliga har självklart skyldighet att skapa förutsättningar för att det ska bli en fungerande marknad även inom kulturen och för att offentliga institutioner ska ge rimligt betalt. Men dessutom måste de off finansieringsmedlen gynna dem som är duktiga på att öka sina egna intäkter och inte straffa dem genom sänkta bidrag. Nåväl, hastiga tankar som kanske inte svara på din fråga. Tror egentligen inte att fildelardebatten är den viktigaste för de flesta kulturarbetarna i landet vad gäller förutsättningarna för deras lön för mödan.

    Däremot tycker jag inte att upphovsrätten innebär “omfattande” begränsning av yttrandefriheten. Iaf inte i jämförelse med den som verkligen är drabbade av omfattande inskränkningar av yttrandefriheten:

    http://www.mothugg.se/category/dawit-eritrea/

    http://www.mothugg.se/category/kuba/

    http://www.mothugg.se/category/nordkorea/

    Man ska vara försiktig med överorden ; )

  10. Johan Post author

    A. Precis — fildelningsdebatten är inte en viktigaste för “kulturutövarna” och därför är klyschan “upphovsmännen måste få betalt för sitt arbete” bara ett sätt för dem som haft som affärsmodell att tjäna pengar på upphovsrättsregimen — stora trötta gamla skivbolag, förlag, filmbolag etc — att vilseleda i debatten.

    Det är i princip bara för kulturproffs av Liza Marklunds och Per Gessles rang som upphovsrätten innebär en födkrok. Det superstora flertalet betalar sina räkningar på alla möjliga andra sätt än med hjälp av royalties och Stimpengar. Och då är det de villkoren vi borde diskutera, istället för att tro att mer outsourcade polisiära befogenheter åt upphovsrättslobbyn löser problemen. Inte heller det är dock en särskilt ny tråd i debatten, men de politiska initiativen lyser med sin frånvaro, åtminstone från min horizont.

    B. Tja, i jämförelse med Nordkorea är ju alla alternativ, även Kuba, rätt mysiga. (Å andra sidan: Det var ju du som en gång kom hem och trummade in hur man ser med nya, kritiska ögon på tendenser här hemma efter en demokratituristtripp i en totalitär stat. Jag tycker fortfarande att den poängen är asbra.)

    Så jo, upphovsrätten innebär en omfattande inskränkning av yttrandefriheten — en som vi tills nyligen såg som fullständigt naturlig. För att ta ett gammalt uttjötat exempel: Om du sätter upp en teaterpjäs baserad på en roman skriven av en författare som varit död sedan 1941 kan förlaget som tjänar pengar på den döde upphovsmannens arbete ta hjälp av lagens långa arm för att tysta dig.

    Hur kan det vara något annat än en bisarrt omfattande (i relation till det värde som ska skyddas) inskränkning av din yttrandefrihet? Därtill är den uppenbart oproportionerlig, för den döde upphovsmannen lider garanterat ingen skada… Hur kan man rättfärdiga det? Nä, visst är det tokigt?

    Och för den som hotas med fängelse för att ha underlättat för människor att utbyta information med varandra tror jag inte det spelar så stor roll vilket slags regim som håller i batongen.

    Erik, we will be nice to you. Come join the winning side!

  11. Erik

    Känner mig förstås mkt smickrad. Motargumenten tryter därmed. Och Flinkexemplet är ungefär lika svårslaget som Ekman på moderna. Vi får väl se vad det leder till.

    Erik

  12. Johan Post author

    @Erik: Gott, vi tackar för en god match med ett rungande, sjungande hej.

    Och parentetiskt, vad gäller MLE: Jag känner inte till detaljerna i fallet, du får gärna berätta mer. Men så länge MM inte ställde ut kopior av hennes verk har det ju inget med upphovsrätt att göra, utan just om de villkor för kulturproffs vi borde diskutera istället.

    Å andra sidan har jag svårt att tänka mig att rektorn för Kungliga konsthögskolan lever på knäckebröd. Om om nu hon, som statsanställd konstnär, hyr ut sina tavlor (de konkreta, fysiska tingen) till reapris kanske hon ser det som en motsvarighet till vad andra akademiker kallar tredje uppgiften.

  13. Jonas

    Underbart skrivet.

    Jag tror hantverkare sitter rätt säkert även i framtiden, åtminstone alla de som har musiken som sitt hantverk på ett konkret sätt. Däremot mellanhänderna vill ju ingen ha i sin nuvarande form.

    Fans betalar hur mycket som helst för saker som har med artisten man verkligen gillar att göra. Det kommer aldrig vara något problem. Om det uppstår några oklarheter får vi väl införa någon sorts Fairtrade för musik. :)

  14. Johan Post author

    @Erik: Och apropå att vi formatnostalgiker gillar att leta böcker i antikvariat, köpa begagnade DVD:er eller låna kompisars skivor: Visst ska vi fortsätta med det. Men jag tror att hoten mot den rätten snarare kommer just från upphovsrättsindustrin, som vill hindra dig från att göra vad du vill med saker du har köpt.

    För att åter citera Doctorow (via Klang):

    Books that you own can be loaned, re-sold and given away, and the ongoing health of the book trade and reading itself relies on this — how many of your favorite writers did you discover at a used bookstore, or when a friend passed you a copy of a book?

    It’s funny that in the name of protecting “intellectual property,” big media companies are willing to do such violence to the idea of real property — arguing that since everything we own, from our t-shirts to our cars to our ebooks, embody someone’s copyright, patent and trademark, that we’re basically just tenant farmers, living on the land of our gracious masters who’ve seen fit to give us a lease on our homes.”

  15. JK

    En sen kommentar, men gillar argumentet “tycker du verkligen att man ska få kopiera någon annans bok och ge ut den på eget förlag efter fem år?”. Hur många har “stulit” 100 år gamla böcker och gett ut dem igen? Hur många kommer att “stjäla” en fem år gammal hit och göra den igen? Visst – det händer hela tiden – det görs covers om och om igen – men de flesta gillar fortfarande (och köper/stödjer) orginalen. Att höra Motorhead spela “Ace of Spades” är bättre än alla tama covers! (och den dag någon gör en bättre cover så förtjänar de pengarna!)

  16. Pingback: Kristdemokrater mot fiskdelning | Mothugg

  17. Pingback: Bildelning är som fildelning | Mothugg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *