Gammelpartierna vs Piratpartiet 1

Här en tes att utveckla: Som så många andra branscher genomgår politikbranschen en strukturomvandling, en smärtsam kreativ förstörelse för att ta sig ur 1900-talet. Piratpartiet är redan där, dit de andra partierna måste ta sig.

Gammelpartierna tror att deras politiker måste börja blogga — ni vet, skriva dagbok på nätet. Eller ha en Facebook-grupp. Talande är Alliansens Samtal med Sverige, där ”allmänheten” uppmanas berätta — per e-post! — vad de tycker är de viktiga framtidsfrågorna. (För säkerhets skull skickar Alliansen med facit: fler poliser, jobbvårdskolaomsorg, sätt utlänningar i arbete.)

Fina försök, men strukturomvandlingen är mer omfattande än så.

Piratpartiet har samma position i förhållande till de gamla partierna som, äh, Peter Sunde har till John Kennedy, om liknelsen tillåts. För att låna in Chris Andersons utnötta metafor: Piratpartiet jobbar i den långa svansen, gammelpartierna i den tjocka skallen. Andersons tes är ju att kostnaden för att producera och distribuera text, ljud, bild har sjunkit radikalt genom först datorrevolutionen och sedan internetrevolutionen. Plötsligt kan vem som helst. Det samma gäller förstås kostnaderna för att producera och distribuera politisk organisering, vilket leder oss till den bärande tesen i Clay Shirkys Here comes everybody:

”getting the free and ready participation of a large, distributed group with a variety of skills [...] has gone from impossible to simple. There are many small reasons for this, but they all add up to one big change: forming groups has gotten a lot easier. To put it in economic terms, the costs incurred by creating a new group or joining an existing one have fallen in recent years, and not just a little bit. They have collapsed.”

Trots den strukturomvandlingen — eller rättare sagt: på grund av att de sitter i fel ände av den — så blöder gammelpartierna medlemmar.

Att ta betalt för partimedlemskap är analogt till att ta betalt för plastskivor eller papperstidningar i en tid när musik/film och nyheter finns gratis i överflöd. Eller rättare sagt: bara finns.

Piratpartiet har förstått det och tar inte betalt för medlemskap. De har i dag fler medlemmar än miljöpartiet och vänsterpartiet, och är mer än hälften så stora som folkpartiet. Ung pirat är Sveriges näst största politiska ungdomsförbund. Och till skillnad från de andra blir piratpartisterna fler: Sedan november har antalet medlemmar ökat med drygt 50 procent. Låt gissa att the spectrial ger en liknande ökning och Piratpartiet klättrar ännu högre upp på listan över Sveriges största partier i antal medlemmar räknat.

Jag skulle gissa att de flesta gammelpartister motiverar medlemsavgifterna med att avgifterna finansierar verksamheten: partilokaler, portomaskiner, banderoller, högtalaranläggningar, valberedningar, fikabröd, medlemsblad, ombudsmän, lönebidragare och så vidare (på ungefär samma sätt som plastskiveförsäljningen finansierade skivbolagsbossarnas fina kontor, vars bevarande blev verksamhetens överordnade mål och mening). Partier och andra folkrörelser kontrollerade ett oligopol på produktionsmedlen för social organisering och mobilisering.

Apparaten blir sitt eget syfte.1 Men alla som har varit på en svensk partilokal vet hur dammigt och instängt där är, inte bara i bokstavlig mening. I dag är makten att kontrollera en partiexpedition lika irrelevant som makten att kontrollera en cd-press, för vem som helst har mer kraftfulla produktionsmedel i sina händer.

Noter

  1. Notera också att inget av denna apparat har med partiernas konstitutionella funktion att göra.[]

9 thoughts on “Gammelpartierna vs Piratpartiet 1

  1. Andreas Winkler

    En utmärkt analys av dagens läge och även den framtid som vi hastigt skapar. Jag är en av dem som välkomnar denna framtid med öppna armar istället för slutna. Bra skrivet!

  2. Daniel

    Mycket bra skrivet. Jag kommer helt klart att lägga till dig bland den regelbundna läsningen, och även titta närmare på vad du skrivit tidigare.

  3. Pingback: Gammelpartierna vs Piratpartiet 4 | Mothugg

  4. Pingback: Grundkurs i framtidens partipolitik för frustrerade unga socialdemokrater « Att dricka liberalt

  5. Pingback: Partiernas kris och de sociala medierna | federa.se

  6. Pingback: Miljöpartiet går på Yimbys linje | Mothugg

  7. Pingback: Universitetens byråkratiska gökunge | Mothugg

  8. Pingback: Tio år | Mothugg

  9. Pingback: Partiernas kris och den långa svansen « strötankar och sentenser

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>