Tio år

Vad kan vara mer meningslöst än att blogga om sitt eget bloggande? (Att blogga om att blogga om sitt eget bloggande, förstås.) Således gör jag härmed ett undantag från en regel jag hållit mig till i tio år, för att bara sådär i förbifarten notera att den här bloggen i morgon har existerat i just tio år (även om det allra första inlägget, daterat 1 juni 2002, sedan dess har fallit offer för självcensuren).

Mothugg torde därmed vara en av Sveriges äldsta ännu levande bloggar (en tveksam ära). Här lite gammal skåpmat som fortfarande kan tänkas smaka:

• Inspirerade av Berghs skäggmätning mellan statsvetare och nationalekonomer skrev vi 2008 om hur den akademiska bloggvärlden liknade en bastuklubb. Kalle följde upp med sitt slemprojekt, som sedermera blev en bok. (Och som för att bekräfta poängen reproducerar vi här slemmet genom ett par länkvisa ryggdunkar till våra medgubbar…)
• Som Johansson påpekat var  vi redan 2007 träffsäkert förutseende – och korrekta – i kritiken av både Facebook och Spotify, som Chris K, Rasmus och andra senare utvecklade till oanade nivåer.
• I dag tycks svenska Piratpartiet tappat fart, men poängerna i vår analys (1, 2, 3, 4) av internet som strukturomvandling för politikbranschen har blivit självklarheter, inte bara när piraterna nu rycker fram i andra länder med möjligen än mer gammalmodiga partibyråkratier. (Idén växte fram i samspån med Erik.)
• Sedan 2004 har vi skrivit över hundra inlägg om Dawit Isaak och förtrycket i Eritrea: Om hur regimen dödar samvetsfångar i Eritreas många fängelser, slår ned det civila samhället och använder svälten som vapen för att hålla befolkningen i schack, men också om hur oppositionen organiserar sig och hur en gräsrotskampanj pressat på för att få svenska medier och myndigheter att axla sitt ansvar.
• Efter FRA-skandalen 2008 fick Shklars skräckens liberalism sätta ord på våra känslor. Senare följde vi upp med en serie inlägg om realism och liberalism i politisk och internationell teori. Det är trådar som förtjänar att knytas ihop en vacker dag.
• Göteborg har också varit ett kärt tema – där vi skrev om stadsbyggnad innan Yimby satte staden på kartan, om maktens korrumperande nätverk innan Göteborg blev mutskandalernas huvudstad och om Ostindiefararen som en miljarddyr produkt just av sådana oheliga allianser mellan politik, medier och näringsliv.