Nu svarar Laila Freivalds på frågorna från de svenska EP-ledamöterna om vad hon avser att göra för att få med EU i kampen för att få Dawit Isaak fri. Så vad har UD i görningen? Inte mycket, visar det sig.

I november i fjol skrev samtliga svenska ledamöter i Europaparlamentet under ett brev till utrikesministern. De föreslog att Freivalds ska göra ett besök i Eritrea och frågade om hon är beredd att driva att EU ska anta Sveriges linje att enbart ge humanitärt bistånd till Eritrea.

Trots att UD redan i höstas lovade att försöka skicka någon företrädare på hög nivå till Eritrea har det ännu inte blivit någon resa – eftersom UD inte kan bestämma sig för vem som ska åka.

Och i ett brev daterat 18 januari 2005 svarar Freivalds nu att den svenska regeringen har slutit upp bakom EU:s linje att fortsätta biståndet till Eritrea:

”Två motiv låg bakom EU:s beslut att fortsätta biståndet; dels att säkerställa att den dialog som EU för med landet om mänskliga rättigheter och demokrati ska kunna fortsätta, dels vikten av att EU skulle kunna fortsätta att agera för att bidra till en lösning på gränstvisten.”

Inget av de målen har uppfyllts.

Drygt tre och ett halvt år efter den eritreanska regimens tillslag mot 15-gruppen och den fria pressen sitter reformisterna och journalisterna fortfarande i fängelse. Situationen för mänskliga rättigheter har blivit allt värre i Eritrea. Så fortsätter till exempel kampanjen mot kristna. Bara i år har över 200 personer arresterats för att de praktiserat en annan tro än de fyra statligt godkända religionerna.

Det verkar heller inte som att Eritreas regering är särskilt intresserat av att föra den dialog EU påstår sig ha med landet. Freivalds har själv påstått att Eritreas utrikesminister Ali Said Abdella vägrat träffa henne i samband med FN:s generalförsamling i New York i höstas. Och vem kan kalla ambassadör Araya Destas utfall mot svenska medier och folkvalda för dialog?

Gränskonflikten är i dag inte närmre en lösning än vid vapenstilleståndet för fyra år sedan. Både Eritrea och Etiopien mobiliserar sina trupper längs gränsen, vilket bekymrat både FN och EU. Ett nytt krig kan bryta ut när som helst.

”Om biståndet och dialogen inte får den avsedda effekten får vi anledning att på nytt se över frågan”, skriver Freivalds i sitt brev.

Men redan i dag kan vi se att EU:s strategi har misslyckats. Och det är svårt att se avgöra huruvida EU:s bistånd till Eritrea har haft några positiva effekter. Möjligen har det tvärtom bidragit till att legitimera president Isaias Afeworkis allt mer brutala envälde.

Det borde räcka som skäl för att ”se över frågan” redan i dag. Dawit Isaak och hans kolleger har suttit fängslade i drygt tre och ett halvt år. Ska Freivalds låta dem vänta i tre år till innan hon försöker få EU att byta spår?

”Det liberala förlaget Silc förtjänar allt beröm för att de vill lyfta fram Isaaks fall”. I Amnesty Press 1/2005 recenserar Ulf B Andersson Dawit och friheten av Rickard Sjöberg och undertecknad. ”Det enda som saknas är en karta” hade nästan kunnat bli en baksidesblurb. Köp boken via Silc förlag eller de sedvanliga nätbokhandlarna.

Efter nästan 18 månader i en container i Adi Abeto-fängelset har journalisten Aklilu Solomon släppts, rapporterar CPJ. Aklilu arresterades i juli 2003 sedan den USA-baserade radiostationen Voice of America sänt hans reportage om det folkliga missnöjet med förlusterna i kriget mot Etiopien. Enligt regeringen sörjer de eritreanska familjerna inte sina döda, utan firar de fallna som martyrer.

Regeringen påstår att Aklilu Solomon blev inkallad för att fullgöra sin militärtjänst, trots att han hade fått frisedel av medicinska skäl. Han varken åtalades eller dömdes för något brott.

Aklilu släpptes den 31 december 2004 och journalisten Simret Seyoum släpptes i januari 2003. Men 16 journalister sitter fortfarande kvar i Eritreas fängelser, de flesta sedan tillslaget mot den fria pressen i september 2001. En av dem är den svenske medborgaren Dawit Isaak.

Uppdatering: Aklilu Solomon är kanske inte så fri trots allt. Uppgifterna från VOA och RUG går isär, enligt Allafrica.com:

”A VOA spokesman said Solomon was ’released in December and is today at his home in Asmara’ in ’reasonably good’ health. But a local source told Reporters Without Borders he was still in the western town of Agordat, ’perhaps for a debriefing, or to receive military training or reeducation.’ The same source said he was hospitalized several times while in prison because of malaria or tuberculosis attacks. Eritrean political prisoners are not automatically sent home after release because they may have to do military service.”

”Nothing will happen on the case of Dawit Isaak, I assure you”, säger Araya Desta, Eritreas alltid lika charmante ambassadör, i en intervju som just sändes i Vår grundade mening (kan höras över nätet).

Som vi befarade finns alltså ingen öppning i fallet, men ambassaden tycks i alla fall rejält besvärad över uppmärksamheten både i medier och från de olika stödgrupperna. Alltid något.

”Snart kan Dawit Isaak släppas fri” skriver Expressen i dag, apropå att chefen för riksdagens internationella kansli, Lars Vargö, nyligen träffat Eritreas chargé d'affaires på ambassaden i Stockholm, Yonas Mann Bairu.

Lars Vargö rapporterar att Eritrea uppenbarligen besväras av fallet Dawit Isaak och tolkar signalerna som att Eritrea vill släppa Dawit:

”Det var tråkigt att problemet med Dawit Isaak över huvud taget fanns, eftersom det störde de bilaterala relationerna och hindrade Eritreas möjligheter att få det bistånd det behövde för sin återuppbyggnad. Eritreas regering ville verkligen lösa denna fråga och hoppades kunna använda bytet på ambassadörsposten (den svenska ambassadören) som ett tillfälle att göra detta.”

Jag skulle nog vänta med att ropa hej. Förvisso tycks det som att ambassaden glädjande nog är besvärad av kampanjen och uppvaktningarna varje vecka.

Som i dag, när stödgruppen i riksdagen höll sin pressträff utanför ambassaden på Lidingö. Ett brev lämnades över till Eritreas regering och ett till utrikesminister Laila Freivalds, med krav på att hon ska agera kraftfullare. För att citera pressmeddelandet:

Den svenska regeringen kan göra mycket för att pressa regimen i Eritrea att släppa Dawit Isaak, bland annat: skicka ambassadören dit oftare, betala svenska honorärkonsuln i Asmara för att agera, använda EU-ambassadörerna som är på plats och agera för att avbryta EU:s bistånd till landet.

Precis.

Men vad Expressen inte skriver är att Vargö besökte Eritreas ambassad för att ta ambassadören i örat för de hätska utfallen mot svenska riksdagsledamöter. I det läget måste Eritrea förstås gå på charmoffensiv. Men jag tror tyvärr inte att man ska tolka det som att Dawit Isaak kommit en tum närmare friheten.

Stort! Dawit Isaak har nominerats till den brittiska yttrandefrihetstidskriften Index on Censorships Free Expression Awards 2005. Dawit är nominerad till ett journalistpris som till minne av Guardian-journalisten Hugo Young delas ut till en journalist ”who has shown an outstanding commitment to journalistic integrity in defence of freedom of expression”. Så här lyder nomineringen:

”Dawit Isaac (Sweden), an Eritrean journalist with Swedish citizenship, who along with twelve other independent journalists has been detained incommunicado, without charge or trial, since September 2001. No charges are known to have been filed against any of them.”

Bland övriga nominerade finns till exempel den mördade holländske filmaren Theo van Goghs film Submission och Emma Larkins bok Secret histories, som går i George Orwells fotspår i militärdiktaturens Burma (ligger högst i min att läsa-hög).

På prisutdelningen, som äger rum i City Hall i London 1 mars, ska tydligen den notoriske världsförbättraren Bob Geldof vara gästtalare.

År 2003 tilldelades Dawit svenska Reportrar utan gränsers pressfrihetspris och i december i fjol tilldelade Örebro läns journalistförening Dawit sitt internationella journaliststipendium.

Mothugg fick just nys om att ett gäng riksdagsledamöter har bildat en tvärpolitisk stödgrupp för Dawit Isaak.

Utanför Eritreas ambassad på Lidingö i morgon kl 14 ska gruppen presentera vad de tänker göra och överlämna ett protestbrev till den eritreanska regimen. I gruppen ingår Cecilia Wigström (fp), Rezene Tesfazion (s), Sven Gunnar Persson (kd), Staffan Danielsson (c), Henrik von Sydow (m) och Ingegerd Saarinen (mp).

Förhoppningsvis kan den breda uppslutningen visa både Sveriges och Eritreas regering att Dawit Isaaks öde berör fler än de fåtal oppositionspolitiker som hittills gjort mest väsen i frågan.

Vad gör regeringen för att inte Dawit Isaak, den svenske journalisten som sedan tre och ett halvt år sitter fängslad i Eritrea, ska gå samma öde till mötes som Kifleyesus Ogbacristos, som nyligen dog i eritreanskt fängelse? Den frågan besvarade utrikesminister Laila Freivalds i går i riksdagen, efter interpellationer från Alice Åström (v) och Cecilia Wigström (fp).

Tyvärr ger utrikesministern inga raka besked om vad Sverige kommer att göra. Freivalds säger att Sverige verkar för att EU:s utvecklingsbistånd till Eritrea ”delvis ska få en annan inriktning”, nämligen att utveckla rättsväsendet, men vill inte infria löftet om att skicka en företrädare på hög nivå till Eritrea för att visa att Sverige sätter kraft bakom kraven. Tre månader senare överväger UD fortfarande ”på vilket sätt vi ska åka ned, vem som ska åka och hur det ska gå till”.

Att få Dawit Isaak frisläppt tycks helt enkelt inte vara en prioriterad fråga för Sveriges regering. Och ju längre UD förhalar och försummar, desto mörkare blir utsikterna för Dawit.

• As Eritrea suffers, the world looks away:

  ”On Dec. 7, the World Association of Newspapers and the World Editors Forum in Paris sought the release of Dawit Isaac, who returned to Eritrea from Sweden in 1996 to establish the Setit newspaper. Setit may have inspired the crackdown with its call for democracy in the fall of 2000.”

  Neil Skene i St Petersburg Times 30/1 2005

• ”Stockholmsmedierna blundar för Isaak”:

  ”I boken Dawit och friheten jämför Katrin Kasström tystnaden kring Dawit Isaak i storstadstidningarna med hur dessa skrivit om en svensk som greps i Grekland misstänkt för ett knivdåd och en ung man från Örebro som åkt till Afghanistan och sedan satt länge i Guantanamo. […] i stort sett är Katrin Kasströms kritik mot Stockholmstidningarna fortfarande aktuell.

  Dawit Isaak är samvetsfånge därför att han önskat fria, demokratiska riksdagsval. Det har tydligen inte gjort hans öde mer – utan mindre – intressant för stora svenska redaktioner!”

  Åke Wredén i Södermanlands Nyheter 3/1 2005

UD har inte klarat av att hjälpa de fängslade svenskarna i Eritrea för att Sverige inte har någon ambassad i landet. Det säger ambassadör Folke Löfgren, när Ekot i dag gör kopplingen som vi efterlyste i går.

Resursbrist gör att Sverige inte kan ge fängslade svenskar tillräckligt bistånd i Eritrea, säger Löfgren, som är stationerad i Stockholm, till Ekots reporter:

– Det är inte lätt att medverka till lösningen av sådana problem med hjälp av ett honorärkonsulat som vi idag har, med oavlönad personal och ingen utsänd från Sverige i Asmara. Det räcker inte för att på ett effektivt sätt sköta de här frågorna.

Sverige hade alltså kunnat göra mer för Dawit Isaak och Kifleyesus Ogbacristos om det hade funnits en ambassad i Asmara. Nå, det är ett nytt medgivande. Tidigare har det hetat att UD gör så gott de kan, men att det inte kommer hända något i fallet Dawit förrän Eritrea slutit fred med Etiopien.

Så hänger det då bara på att få öppna en ambassad? Så svårt kan det ju inte vara. Och under tiden kunde ju Sverige använda sig av de EU-ambassader som redan finns i Eritrea.