För några år sedan efterlyste jag utomeuropeiska klassiker i politisk filosofi till en introduktionskurs. Rick Parrish presenterar goda skäl för den statsvetenskapliga grundutbildningen att tänka utanför den sedvanliga västliga kanon från Platon till Rawls. ((Parrish, Rick. 2007. “Getting Outside the Canon: The Role of World, Contemporary, and Lesser Known Texts in the Political Theory Curriculum.” Journal of Political Science Education 3(3): 277-291.))
I appendixet ger han också förslag på vilka texter olika varianter på en introkurs skulle kunna läsa, och inkluderar ett par exempel vi hade med (Ibn Khaldun, Kautilya, Konfucius), men också några tänkare som vi i vår västliga skolning förbisåg: Al-Farabi, Laozi, Han Feizi, Yamago Soko, Kwame Nkrumah och Julius Nyerere.