Den blöta liberala näsan
När Dennis får social-ingenjörskonst-vibbar av littertaurkanonen kommer jag på en present jag vill ge till folkpartiet till nästa val.
Varje gång de får en fråga om vad eleverna ska läsa i skolan, från vilken ålder betyg ska ges, hur många läxor läraren ska ge, om mobiltelefoner, keps och godis ska tillåtas i klassrummet, om ordningsbetyg ska skickas hem till föräldrarna — då skulle de kunna ge ett enkelt svar:
– Det ska inte vi politiker bestämma, utan skolorna själva. Våra kompetenta, professionella lärare vet bättre än jag hur man lär eleverna det som är viktigt och skapar arbetsro i skolan.
Det är liksom en av charmerna med att vara liberal: Man vill inte lägga näsan i blöt precis överallt.
Lärarfacken — en viktig väljargrupp för folkpartiet — skulle jubla, de längtar efter arbetsro efter alla allt mer detaljerade pekpinnar från stat och kommun. Dessutom blir det lite enklare att i nästa andetag förklara varför vi ska ha friskolor, när man väl skippat tanken på centralstyrning.
Och om inte annat är det två rätt enkla meningar för Lars Leijonborg att memorera, istället för att humma, ifrågasätta frågans formulering och villa bort sig innan han hunnit säga en fullständig sats. Om han nu sitter kvar.

