Modernismernas kamp
Expressen publicerar en text av John Gray (nej, inte den John Gray, utan den brittiske filosofen), som driver tesen attden samtida islamistiska terrorismens rötter ”finns i radikal västerländsk ideologi – i synnerhet leninismen – långt mer än i religionen.” Inte nytt, men viktigt.
”Före modern tid fanns det ingen föreställning om att man med våld skulle kunna skapa ett perfekt samhälle och befria världen från evärderlig ondska. Dessa dumheter kan härledas från jakobinerna för att sedan övertas av Marx och senare företrädare för radikalt utopiska upplysningsidéer. Det är avskyvärt och omänskligt att tortera och skrämma människor för att frälsa deras själar, men att göra det för att etablera universell frihet är fullständigt absurt.”
Samma tankegångar utvecklar han i en intervju i PSC — ”Where did nazism come from? Tibet?” — där han också kopplar ihop det och en massa annat med sin käpphäst om liberalismens andra ansikte, det som till skillnad från mejnstrimliberalismen inte är universalistiskt, rationalistiskt, monistiskt och revolutionärt:
”And then there is another kind of liberalism that we find in Hobbes or Hume. This isn’t the idea of unifying the whole world under one singular regime. It is the idea of pursuing peaceful coexistence, a modus vivendi, between different groups and different cultures.”
I ett personporträtt i The Guardian beskrivs den röda tråden i Grays gärning som filosof och public intellectual som att ständigt gå mot strömmen:
”He started off as a Thatcherite and cold warrior, convinced that the postwar consensus and welfare state could not last. Then he became an early Blairite, warning against the dangers of Thatcherism. Now he attacks Blair as a dangerous neocon; he has been an unyielding opponent of the Iraq war and he is convinced that globalisation will end in a welter of resource wars and ecological collapse.”
På det hela taget en ganska kul kille, alltså.
