Eritreas regering är uppenbarligen besvärad över den senaste tidens uppmärksamhet kring Dawit Isaak. Ambassaden i Stockholm har skickat ett öppet brev till svenska media om Dawits fall, som publiceras på Alenalki.com.
Ambassaden påstår bland annat att dubbelt medborgarskap inte får bli ett redskap för att förhindra rättskipningen i Eritrea. Ett intressant argument, eftersom ingenting tyder på att Dawit är föremål för en rättsprocess. Han har suttit fängslad i tre år och två månader utan att varken ha åtalats eller dömts för något brott. Regimen har inte ens presenterat några åtalspunkter mot Dawit och de andra fängslade journalisterna, mer än de svepande anklagelser om landsförräderi som ambassaden upprepar i sitt brev.
Dessutom påstår ambassaden att svenska myndigheter skulle bryta mot lagen om de agerar för Dawit Isaaks fall. Det är en grotesk vantolkning av vad Migrationsverket skriver om dubbelt medborgarskap. Att svenska myndigheter inte kan garantera fullt rättsskydd i utlandet till den som har dubbelt medborgarskap och att Sverige har små möjligheter att hjälpa den som råkar illa ut i sitt andra hemland – det är ju bara fakta, som inte minst Dawit Isaaks fall bekräftar.
Men det betyder förstås inte att Sverige därmed har avsagt sig rätten eller skyldigheten att bistå medborgare utomlands. Och än mindre att UD bryter mot lagen genom att göra det. Det är kvalificerat blaj.
Ambassaden kommer också med en rad insinuationer om att grupper i Sverige skulle vara delaktiga i den ”illegala konspirationen” mot Eritreas nationella säkerhet och verka för att störta den eritreanska regeringen med våld. Bland annat får sig riksdagsledamot Rezene Tesfazion (s) en släng av sleven, även om ambassaden inte vågar nämna honom vid namn.
Nej, det finns inte mycket substans bakom den eritreanska ambassadens anonyma brev (om det nu verkligen kommer därifrån – Alenalki brukar inte dra sig för att publicera påhitt). Brevet är mest intressant för att det visar att regimen i Asmara låter sig irriteras av uppmärksamheten i svenska medier. Och det är ju ett gott skäl att fortsätta skriva.
