En tredje litteratur som tycks relevant för att dissekera de nordiska ländernas ambivalens inför mänskliga rättigheter är IR-forskningen som försöker förklara varför stater ratificerar och efterlever internationella människorättskonventioner.
Tag: mänskliga rättigheter
I statsvetenskapen har många forskare ägnat sig åt att försöka förstå vad de menar är Nordens särart i utrikespolitiken, som består i alltifrån stödet till nationella befrielserörelser i tredje världen och kampen mot apartheid i södra Afrika, via alliansfrihet och medling i internationella kriser och konflikter till en skepsis mot att låta sig integreras i det europeiska samarbetet. Borde man inte utifrån den här litteraturen kunna dra några lärdomar om den nordiska ambivalensen på det specifika området MR?
Vi jobbar vidare utifrån hypotesen att det är något paradoxalt över de nordiska ländernas ambivalenta hållning till mänskliga rättigheter. Hur kan man förstå den här paradoxen utifrån befintlig litteratur?
Jag har börjat samla exempel, anekdoter och förklaringar till en välkänd men — tycks det mig — underutforskad paradox: De nordiska ländernas ambivalenta inställning till mänskliga rättigheter.
Categories
MR-deprimerad
I mitt postfack fick jag programmet för Menneskerettighetsuka 2011, som Amnesty International arrangerar i Oslo nästa vecka. Och broschyren gör mig alldeles matt: Uppslag om förföljelse, tortyr, våldtäkt, förtryck, misshandel, krigsförbrytelser, övervakning, flykt, kollektiv bestraffning, krig och massmord varvas med glättig reklam för diverse advokatbyråer som lockar med “en fremtid i et av Norges ledende advokatmiljø”.