Rör inte min utsikt
Det har bildats en protestgrupp i mina kvarter mot planerna på att bygga upp till 350 nya lägenheter på norra Guldheden. Så är det alltid när det ska byggas i centrum. Rör inte min utsikt-rörelsen försvarar sina gräsplättar med näbbar och klor.
Men den som fikat i Guldhedstornet vet att Göteborg från ovan ser ut som en skog med spridd bebyggelse, så nog behöver staden förtätas. Inte minst för att bättre kunna dra nytta av infrastruktur och kommunikationer. Och i denna tid av bostadsbrist borde varje ledig plätt bebyggas.
För Göteborg är förtätningen alltså bra. Men också de redan boende lokalpatrioterna har något att vinna. Eftersom folkmängden har minskat på norra Guldheden går affärerna på Guldhedstorget knackigt. Banken bommade igen helt för ett par år sedan.
350 nya bostäder betyder uppåt 1 000 nya invånare i området. Kanske innebär det att livsmedelsbutiken kan ha öppet en timme till, att greken får konkurrens av en pizzeria, att det blir tillräckligt med ungar i detta pensionärstäta område för att öppna ett dagis till eller att gångvägarna på berget får ordentlig belysning.
Dessutom: Den som inte vill ha grannar ska inte bosätta sig i en storstad över huvud taget.
Därför är det så trist att lokalpatrioterna reflexmässigt går man ur huse för att stoppa varje bygge i centrum. Om inte annat är det ett argument mot att låta lokala opinioner ha allt för mycket att säga till om i planprocesserna. Redan i dag sinkar protesterna många byggen.
Men demokratin då? Visst ska folk få yttra sin mening. Men demokrati har aldrig handlat om att den som skriker högst ska få sin vilja igenom.
