Betongbalken i EU:s öga
Kalle Palmås återöppnar sin blogg med att referera ett föredrag av Timothy Garton-Ash. Han menar att EU behöver fylla sin story med ett nytt innehåll om att sprida frihet i världen. Fint så, men TGA missar några av de bästa grejer EU skulle kunna göra för demokrati, frihet och utveckling i världen utanför.
På listan har TGA åtta punkter, en agenda för EU:s frihetsfrämjande politik: Religionsfrihet, fria medier, fattigdomsbekämpning, rättsstat och så vidare — alltihop trevliga saker som vi väl alla gillar.
Men det finns två saker EU skulle kunna göra som skulle betyda mer än alla dessa utrikespolitiska åtgärder tillsammans. Och det bästa av allt: De kan göras unilateralt här och nu, utan att behöva sätta tumskruvar på skurkstater, dras i långbänk i multilaterala organisationer eller lita på att korrupta regimer inte ska försnilla budgetbistånd och skuldavskrivningar.
Vad? Busenkelt: Öppna gränserna för invandring och avskaffa CAP.
Visst är det fint att ge EU en story om frihet, men den måste börja med bjälken i eget öga. Att öppna även EU:s yttre gränser för en fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor — det skulle ta Europaprojektets mer handfasta värden på allvar (snarare än de idéer som EU-kommissionen försöker köra ned i halsen på oss).
Vi måste helt enkelt tillämpa de idéer som varit ledstjärnor för EU-projektet även i relationerna med EU:s omvärld. För är det inte det EU:s ledare så gärna säger när de ska sälja in EU-projektet till sina motvilliga väljare — att risken för krig och konflikter minskar och att alla tjänar på om gränserna rivs och människor kan röra sig fritt mellan länder?
