Categories
Forsk mänskliga rättigheter Statsveteri

Europakonventionen och juristernas epistemiska mobilisering

Just nu skriver jag på en artikel om varför Sverige och Danmark beslöt sig för att inkorporera EKMR i början av 1990-talet. Där fokuserar jag på det politiska spelet: Hur Socialdemokratiet i Danmark och Moderaterna i Sverige intar rollen av normentreprenör. Men man skulle också kunna skriva historien ur juristprofessionernas perspektiv, för det tycks ha pågått en febril aktivitet bland nordiska domare, advokater, rättsvetare och statstjänstemän från ca 1987 och framåt.

I möten, konferenser, akademiska tidskrifter och dagspress debatterar juristerna EKMR:s ställning i de nationella rättsordningarna under 1980-talet. Så småningom når den här debatten fram till domstolarna, där de högsta instanserna i både Danmark och Sverige slår fast att EKMR kan användas som rättskälla. Politikerna tillsätter utredningar om inkorporering, som håller gemensamma överläggningar och koordinerar, så långt möjligt, nordiska approacher till inkoporering av EKMR. Besluten om inkorporering ligger förstås i sista hand hos parlament och regering, men juristernas epistemiska mobilisering bidrar till att sätta frågan på agendan och till att öka kunskapen både bland politiska och juridiska eliter och allmänheten om EKMR.

Det här påminner om vad Larry Helfer och Karen Alter beskrivit om hur en integrationsvänlig epistemisk gemenskap hjälpte till att förnya EG-rätten i början av 1960-talet genom att uppfinna doktrinerna om överhöghet och direkt effekt, vilket bidrog till att ta intregationsprocessen ur de politiska låsningarna. Den epistemiska gemenskapen bestod av domare, ämbetsmän, juridikprofessorer som möttes vid olika Europarättsmöten och sedan, under sina respektive hattar, utvecklade och försvarade de doktriner de hade uppfunnit.

“pro-integration activists wrested the subject of European law from traditional international law scholars, who believed that legal lacunae should be interpreted to preserve state discretion. Activists founded scholarly and practitioner associations that united pro-integration advocates and worked to educate the larger legal community about the ECJ’s view of European law. Pro-integration lawyers then used their positions as judges and court officials to identify test cases and facilitate preliminary references. Pro-integration activists also regularly met with ECJ judges, European Commission members, and pro-integration government officials at events organized by Euro-law associations. At these meetings, which often focused on key unresolved doctrinal issues, ECJ judges learned how different legal interpretations would be received by academics, judges, and officials in key government ministries, and these actors, in turn, encouraged ECJ judges to be bold.”

Alter KJ, Helfer LR. 2010. Nature or Nurture? Judicial Lawmaking in the European Court of Justice and the Andean Tribunal of Justice. Int Org. 64(04):563–92

Man skulle förstås också kunna beskriva det som ett rättskomplex som mobiliserar kollektivt, om än inte enstämmigt, för att utveckla lagen. I boken om The limits of the legal complex: Nordic lawyers and political liberalism (Feeley MM, Langford M, eds. 2021. Oxford University Press) drog vi slutsatsen att det sällan förekommer att nordiska juristprofessioner agerar som en kollektiv aktör för (eller emot) politisk liberalism – i alla fall inte med de handlingsrepertoarer rättskomplexteorin har utforskat tidigare, framför allt processföring i domstol.

Däremot har nordiska jurister varit desto flitigare att engagera sig kollektivt som profession inom utredningsväsendet. Det här exemplet är ju särskilt intressant eftersom det tycks tydligt att juristprofessionernas mobilisering i olika offentliga fora föregår både de högsta instansernas ändring av praxis och de politiska besluten om inkorporering. När domarna och politikerna väl kommer till skott är manegen redan krattad.

Här är de möten och seminarier jag stött på hittills (i Danmark och Sverige) där implementeringen av EKMR i nationell rätt diskuterats, i kronologisk ordning:

  • 28:e Nordiska juristmötet i Köpenhamn, 1978
  • Seminarium om Europarådet och de mänskliga rättigheterna, Stockholm 17 oktober 1978, anordnat av Svenska nationalkommittén för kulturellt samarbete i Europa (rapporterat i SvJT 1979).
  • Colloquium om lagar, rättigheter och EKMR, Svea Hovrätt, 29 mars 1983 (utgivet i Sundberg 1986)
  • Konferens om att etablera Dansk center for menneskerettigheder, 31 januari 1986.
  • Tal av Carl Aage Nørgaard vid Danske dommerforbunds årsmöte 3 Oktober, 1986 (Nørgaard, 1987).
  • Seminarium i Göteborg där Erik Fribergh från Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter presenterar statistik (rapporteras i TT 1987-02-18).
  • De beskikkede advokaters generalforsamling, maj 1987 (Høyer 1988)
  • Møde arrangert af de beskikkede advokater i København, maj 1987 (Høyer 1988)
  • Seminar i forbindelse med Dansk Retspolitisk forenings generalforsamling, maj 1987 (Høyer 1988) – kanske samma möte som Retspolitisk forenings möte 2-3 maj 1987 ”Menneskerettigheder Undløse Kro, Undløse. Oplæg v/kandidatsstipendiat Lars Rehof og advokat Thomas Rørdam.” (ur Retspolitisk status: Dansk retspolitisk forening).
  • 31:a Nordiska juristmötet i Helsingfors, 19–21 augusti 1987
  • Konference afholdt af Det Danske Center for Menneskerettigheder, november 1987
  • Seminar afholdt af Det Danske Center for Menneskerettigheder, november 1987 (the Fourth Nordic Human Rights Seminar, 13-15 november 1987)
  • Fourth Copenhagen Conference on Human Rights, 28–29 oktober 1988, arrangerat av Hermod Lannung och Dansk center for menneskerettigheder.
  • Seminar med det Danske Center for Menneskerettigheder, 29 November 1988.
  • 10:e Nordiska kriminalistmötet i Stockholm, 1989.
  • 32:a Nordiska juristmötet i Reykjavik, augusti 1990.
  • 18. nord-nordiske juristmøte i Tromsø, 28.-10. juni 1991 – föredrag av Jacob W.F. Sundberg om Europakonventionen och straffprocessen i Sverige.
  • Rättsfondens seminarium, Stockholm 14 maj 1993.

1984 initierar juridikprofessor Jacob W. F. Sundberg Tävlingen om det Sporrong-Lönnrothska priset, en årlig nordisk rättegångstävling där juriststudenter tävlar om att driva ett fiktivt mål om EKMR mot en fiktiv stat (Kalmarunionen).

Tävlingen syftade nog inte bara till att träna nästa generations jurister i EKMR-processrätt, utan förmodligen lika mycket till att nå etablerade elitjurister: Juryn utgjordes av nordiska domare från Europadomstolen och de högsta instanserna i de nordiska länderna och de tävlande lagen sponsrades och tränades av universitet och advokatbyråer.

Utöver dessa möten finns också andra tillfällen där juristprofessioner får tillfälle att utveckla sin syn på EKMR:s ställning i nationell rätt. Exempelvis utfrågar Konstitutionsutskottet i Sveriges riksdag lagrådets medlemmar 1986 om EKMR och svensk rätt (KU 1985/86:25).

Slutligen träffas också de offentliga utredningarna för gemensamma överläggningar. Dessa kommissioner kan förstås ockås ses som former för mobilisering av juridisk expertis, även om de var något olika sammansatta och hade olika missiv: Den danska utredningen hade större tonvikt på att representera olika ministerier, den norska kommissionen innehöll mer akademisk juridisk kompetens. Den svenska, slutligen, var en brett sammansatt parlamentarisk kommission med representanter för de politiska partierna, och här var inkorporering av EKMR en av flera konstitutionella reformer att överväga (lagprövning, skyddet för äganderätten, föreningsfriheten).

  • Möte arrangerat av den danska utredningen 15 juni 1990, där även svenska, norska och finska ämbetsmän deltog (även Island var inbjudet). “På mødet redegjorde de enkelte landes repræsentanter for retsstillingen i deres respektive lande, og man drøftede mulighederne for fællesnordisk lovgivning.” ((Justitsministeriet. 1991. Den Europæiske menneskerettighedskonvention og dansk ret. 1220/1991, Statens informationstjeneste, København. s. 10))
  • Den norska utredningen arrangerade ett möte 25 januari 1991 för att diskutera olika juridiska problem i relation till inkorporering av MR-konventioner i nationell rätt. Även här deltog representanter från Sverige, Finland och Danmark.
  • Den svenska utredningen gjorde studiebesök i Helsingfors 10 juni 1992; i Strasbourg 27 oktober 1992 med överläggningar med representanter för EKmMR och EDMR; och i Bonn 28 oktober 1992.
  • Den svenska utredningens ordförande och sekreterare besökte Oslo 21 oktober 1992 och Köpenhamn 9 november 1992.

Tja, detta får nog bli ytterligare en artikel en vacker dag.

Leave a Reply

Your email address will not be published.