Valdagen till ära har statsvetarkollegerna Stefan Dahlberg, Göran Duus-Otterström och jag skrivit en artikel till DN Debatt, där vi kritiserar den bristande rösthemligheten i det svenska valsystemet.
Tag: sverige
Sakta mala den akademiska publiceringsprocessens kvarnar. Efter tre år publiceras nu antologin Negotiating Sex Work: Unintended Consequences of Policy and Activism (University of Minnesota Press, 2014), redigerad av Carisa R. Showden och Samantha Majic. Tillsammans med Gregg Bucken-Knapp (Göteborgs universitet) och Pia Levin (Uppsala universitet) bidrar jag med ett kapitel som jämför reformer av prostitutionspolitiken i Sverige och Finland.
Categories
Plötsligt händer demokratin
För exakt 95 år sedan – den 17 december 1918 – beslutade Sveriges riksdag att införa allmän och lika rösträtt i kommunala val. Ett utmärkt tillfälle att reflektera över demokratins införande i Sverige.
Ett tredje fynd är Sten-Ove Larssons studie av demokratibegreppet i skolböcker ((Larsson, Sten-Ove. “Demokratibegreppet i skolans läroböcker sedan 1920. En projektskiss.” Statsvetenskaplig Tidskrift 100, no. 2 (1997). http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/3055/2617.)) Larsson analyserar hur svenska läroböcker i medborgarkunskap, historia och samhällskunskap från tre perioder – ca 1930, 1950 och 1970 – framställer demokratin som system.
Categories
Den anakronistiska kompromissandan
En annan guldklimp jag snubblade över i Statsvetenskaplig Tidskrifts nätarkiv är Kai Paajastes Skinnerska idéanalys av hur parlamentarismen rättfärdigades på 1920- och 30-talet, i debatter just i Statsvetenskaplig Tidskrift. ((Paajaste, Kai. “Det Parlamentariska Tomrummet i Sverige. En Studie i Den Statsvetenskapliga Begreppsdebatten 1920-1939.” Statsvetenskaplig Tidskrift 103, no. 3 (2000): 241–258. http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/2238/1814)) Trots att majoritetsstyre var idealet anammade Sverige minoritetsparliamentarism. Det som är särskilt intressant i Paajastes studie handlar om hur övergången från dualism till parlamentarism framställdes som en fortsättning på en unik, inhemsk svensk tradition av kompromiss och samförstånd.