Vad är mervärdet av ett folkrättsligt skydd för mänskliga rättigheter?

Varför ska vi ha ett folkrättsligt system av internationella mänskliga rättigheter, om deras implementering ändå huvudsakligen sker, om alls, genom politik inom staterna? Och givet att demokratiska staters författningar listar rättigheter som ofta överlappar med dem som återfinns i internationella traktater, vad är mervärdet av det internationella rättighetsskyddet? Det är en intressant fråga.

Ett slående faktum med den moderna människorättsregimen – vilket märkligt nog ofta förbigås av filosofer, även när de säger sig ta sin utgångspunkt i den existerande praktiken snarare än i moralteori – är att den består av bindande internationella avtal. Hur skulle vi då kunna rättfärdiga att vi ska ha ett system av just folkrättsligt reglerade mänskliga rättigheter, snarare än något alternativt sätt att främja mänskliga rättigheter (MR)?

För att kunna besvara den frågan, menar Allen Buchanan, måste vi inse både framgången och begränsningarna i konstitutionaliseringen av individuella rättigheter på nationell nivå. Han föreslår tre skäl som kan rättfärdiga ett folkrättsligt system av mänskliga rättigheter (ett system av ”international legal human rights”):1

  1. Det finns fördelar i att ha ett sådant system.
  2. Ett folkrättsligt MR-system är ett nödvändigt villkor för att kunna rättfärdiga en internationell ordning.
  3. Stater har en särskild moralisk skyldighet att stödja ett folkrättsligt MR-system.

1. Fördelarna i ett folkrättsligt MR-system

För att utveckla den första poängen föreslår Buchanan sju fördelar i att ha ett folkrättsligt MR-system:

  1. Ett folkrättsligt MR-system stärker och kompletterar rättighetskataloger i nationella författningar. De internationella avtalen tjänar som förlaga att efterhärma där nationella rättighetskataloger saknas eller är ofullständiga. Och jämfört med andra sätt att främja sådan utveckling har folkrättsliga mekanismer två fördelar:
    1. De tydliggör att stater har rättsliga förpliktelser att främja rättigheter, inte bara att det vore bra om det gjorde det, och ger en auktoritativ formulering av vad rättigheterna är.
    2. Genom att acceptera folkrättsliga förpliktelser öppnar staterna också för att skapa rättsliga institutioner för att hålla dem ansvariga för att förverkliga sina förpliktelser.
  2. Ett folkrättsligt MR-system erbjuder en säkerhetsmekanism när det nationella rättighetsskyddet fallerar. Även där rättigheter är konstitutionellt skyddade kan regeringar misslyckas att implementera dem, t ex för vissa grupper eller i vissa situationer (nationella nödlägen). En sådan backup-funktion fungerar även om det saknas internationella institutioner och internationella påtryckningar för att genomdriva MR.
  3. Ett folkrättsligt MR-system förbättrar statens legitimitet. Genom att utföra backup-funktionen (2) kan MR-systemet förbättra statens normativa legitimitet, eftersom legitimiteten delvis beror på om staten erbjuder medborgarna ett grundläggande skydd för MR. Den kan också förbättra statens sociologiska legitimitet, eftersom medborgarna kan stärkas i sin tro att staten är legitim om den inte gör sig till domare i eget fall.
  4. Ett folkrättsligt MR-system bidrar till en bättre förståelse av nationella rättighetskataloger. Ett folkrättsligt MR-system kan bidra till att förebygga risken för nationell trångsynthet, förutsatt att (a) systemet påverkar hur man formulerar och tolkar nationella rättighetskataloger samt (b) att systemet är designat för att undvika sådan inkrökthet. Buchanan menar att dagens MR-regim uppfyller båda villkoren. Så har t ex (a’) UDHR och ICCPR, liksom ECHR, influerat en mängd nationella rättighetskataloger. Dessutom (b’) har systemet alltsedan dess grundande en mängd mekanismer som garanterar att en rad olika synsätt kommer till uttryck, till exempel genom att inkludera representanter för alla världens kulturer – vilket, allt annat lika, borde göra ett sådant system mindre benäget att vara trångsynt än ett system som verkar enbart inom en nationell kontext.
  5. Ett folkrättsligt MR-system erbjuder resurser för att förbättra internationell humanitärrätt. MR-systemet har kommit att influera internationell humanitärrätt, bl a genom att utvidga begreppet krigsbrott till att inkludera massvåldtäkter.
  6. Ett folkrättsligt MR-system skapar ett individ-centrerat rättsligt ramverk för att hantera genuint globala, gränsöverskridande problem. Ett folkrättsligt MR-system kan hantera hot mot mänsklig välfärd som nationella system har svårt att hantera, t ex statslösa personer, i synnerhet utanför statens territorium, och gränsöverskridande problem, där stater behöver komma överens om gemensamma normer. Att uttrycka sådana normer i termer av mänskliga rättigheter kan minska risken att några stater åker snålskjuts. Är poängen månne att MR-diskursen höjer den moraliska kostnaden för att svika?
  7. Ett folkrättsligt MR-system bidrar till att korrigera en inneboende brist i demokratin. Slutligen är demokratiska system strukturellt snedvridna till att gynna medborgare, eller snarare väljare. MR-systemet erbjuder resurser för inhemska och transnationella grupper att kräva att regeringar tar hänsyn till icke-medborgares intressen i demokratiska procedurer.

2. Ett folkrättsligt MR-system kan uppväga den internationella ordningens moraliska brister

Det andra argumentet utgår ifrån att dagens internationella ordning är svår att rättfärdiga, med dess starka suveränitetsnormer – såvida det inte finns motvikter och lindrande omständigheter, vilket Buchanan menar att det folkrättsliga MR-systemet utgör.

De problematiska egenskaperna i dagens internationella ordning är de normer som ger stater en (a) robust rätt mot inblandning i statens inre angelägenheter, (b) rätt att förfoga över naturresurser inom sina territorier, (c) rätt att låna pengar utan begränsningar och (d) rätt att neka främlingar tillträde och de rättigheter de tillerkänner sina medborgare. Därtill kommer (e) effektivitetsprincipen, som säger att allt en grupp behöver göra för att räknas som regering över ett territorium är att utöka effektiv kontroll över det, och (f) det faktum att mäktiga stater har ett oproportionerligt inflytande i världspolitiken.

Tillsammans gör de sex skälen (a-f) den internationella ordningen omöjlig att rättfärdiga moraliskt, såvida de inte kan lindras genom det folkrättsliga MR-systemet.

Här ger Buchanan dock en något ensidig bild av den internationella ordningen. Ett system av självständiga, suveräna stater har också många fördelar jämfört med tänkbara alternativ (en världsstat eller ett system av imperier), till exempel:

  • Ett system av stater möjliggör nationellt självbestämmande, som i sig är en viktig förutsättning för att förverkliga normer om individuella rättigheter grundade i jämlik status.
  • Ett system av suveräna stater, till skillnad från en världsstat, ger individer möjlighet till exit, att byta system, en rättighet som är ett viktigt uttryck för den liberala idén att statens legitimitet bygger på individers fria samtycke och som återfinns i FN:s allmänna förklaring (art. 13).
  • Ett system som decentraliserar makt och auktoritet till suveräna stater medför risker för krig och konflikt, men också en maktbalansmekanism som kan bidra till att lösa våldets problem.

3. Stater har en skyldighet att verka för ett folkrättsligt MR-system

Det tredje argumentet säger sedan att staterna har en skyldighet att främja det folkrättsliga MR-systemet, eftersom de är de huvudsakliga förmånstagarna av den internationella ordningen, och i synnerhet av normerna (a-d) och eftersom de är mest lämpade att korrigera ordningens brister, eftersom den skapats och upprätthålls av dem.

Noter

  1. Buchanan, Allen. 2015. “Why International Legal Human Rights?” In Philosophical Foundations of Human Rights, edited by Rowan Cruft, S. Matthew Liao, and Massimo Renzo, 244–62. Oxford: Oxford University Press.[]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *