Alexis Gainza har översatt min intervju med Gisela Delgado, samordnare för Kubas oberoende bibliotek. För den som inte kan spanska publiceras den svenska originaltexten i Internationella torgets tidning, som delas ut under bokmässan i Göteborg nästa vecka.
Category: Kuba
Categories
The Rough Guide to Castroland
Jag åkte till Kuba två veckor i början av sommaren och tog med mig The rough guide to Cuba, den pinfärska tredje upplagan som damp ned dagen innan jag reste. En perfekt reskompis för demokratituristen? Sällan.
”I'm feeling happy now”, säger Oscar Espinosa Chepe, som tillsammans med minst sex andra kubanska dissidenter i dag kunde lämna fängelset. Det betyder att tio av de 75 som fängslades i tillslaget mot oppositionen i mars 2003 nu är ute ur fängelset.
Allt tyder på att dissidenterna släppts som en eftergift till att Spanien brutit upp EU:s gemensamma linje mot Castro-regimen. Vad jag kan förstå har Zapatero-regeringen – med tyst stöd av handelsintressen – töat upp Kubapolitiken mestadels för att distansera sig från den tidigare regeringen.
När den spanska nationaldagen nyligen firades på ambassaden i Havanna förklarade ambassadören att han skulle sluta att bjuda in dissidenter, eftersom regimföreträdarna då inte ville komma till evenemangen.
Den spanska blundern tycks nu i alla fall ha fört det goda med sig att Chepe och de andra frigivna nu kan återförenas med sina familjer, även om frigivningen bara är villkorlig.
Läs nyheterna om frisläppandet på Google. Och läs Chepes Förbjudna sanningar om Kubas ekonomi, utgiven i Bertil Ohlin-institutets skriftserie.
Camilo Guevara intervjuas i Die Zeit 46/04. Jovisst, han är son till ”der Che”, och reser i dag världen runt på den kubanska statens bekostnad och missionerar för sin faders storhet. Och gör reklam för filmen, till sköna kapitalistiska royalties, får man förmoda.
För trots att Camilo knappt kände sin farsa – jobbet som handelsresande i revolution och gerillakrig tog för mycket tid – tror han mer än någon annan på myten om honom.
”Han är så ren att det är svårt att hitta något fel”, säger Camilo.
Att han förespråkade ett tredje världskrig, internationell terrorism och avrättade meningsmotståndare får väl tas som olycksfall i arbetet. Samtidigt undrar man inte om någon tar en knäppgök som Camilo Guevara på allvar. Jag menar, vem skulle du helst köpa en bil av, Amnesty International eller killen som tror att hans farsa var Kristus?
”Ser du inte att Che är kristendomen, den rena kristendomen? Ser du inte de ihåliga och tomma korsen på denna jord?”
Dessa frånvarande fäder, vad de ställer till! Man får hoppas att anledningen till att Bin Laden ligger lågt är att han är föräldraledig (tipstack till Martin).
Från: Johan Karlsson
Till: Pernilla Zethraeus
Datum: 2004-10-07, 17:08
Ämne: Re: din artikel
2004-10-07 kl. 17.08 skrev Pernilla Zethraeus:
Jag syftade på det verkställande utskottet och ytterst oss fyra som innehar de ”högsta” posterna i partiet när jag sade det där. Eva Björklunds demokratisyn skiljer sig markant från min och hon tillhör förvisso partistyrelsen, men hon tillhör också en liten minoritet i partiet i den frågan.
Hälsningar: Pernilla Zethraeus
Hej Pernilla,
Tack för ditt svar! Förstår jag svaret på min fråga rätt som att du alltså anser att det inte är någon skillnad på Eva Bjöklunds vänskapliga förbindelser med Kuba och Lars Werners kamratliga kontakter med DDR?
Vad kommer i så fall ni fyra som innehar de ”högsta” posterna i partiet göra åt Björklunds fraterniserande med den kubanska kommunistregimen?
Vänliga hälsningar,
Johan