Reporters sans frontières:

”Cuba, the world’s biggest prison for journalists. In Cuba, they don’t just censor you now — they throw you in jail.”

Nej, det är inte massflykten som för tio år sedan, men många kubaner har uppenbarligen fått nog av Castro-regimen. Och får man inte rösta, får man rösta med fötterna. Per flotte till den fria världen.

Manuel David Orrio, ordförande för Fepec, ett förbund för oberoende journalister på Kuba, har nu trätt fram som agent för säkerhetspolisen. Han vittnade i rättegångarna mot journalisterna Raul Rivero och Ricardo Gonzalez, som båda dömdes till 20 års fängelse förra måndagen.

Orrio var också den som arrangerade det seminarium om pressetik i den amerikanska intressesektionens lokaler, som regimen tog till förevändning att slå till mot demokratirörelsen.

Jag träffade Orrio i höstas, drack kaffe hemma hos honom en sen kväll när han berättade om villkoren för oberoende journalister i Kuba. Vår tolk under det mötet, Adolfo Fernandez Sainz, arresterades också under razzian i slutet av mars och har dömts till 15 års fängelse.

Nog känns det som att Orrios svek är oförlåtligt. Men har vi rätt att döma honom, utan att veta vad regimen har för hållhakar på honom?

Hans vittnesmål i de summariska rättegångarna var lika tomt på innehåll som åtalen. Men genom att avslöja Orrio som agent, kan regimen så split i demokratirörelsen och misstro bland kubaner i allmänhet och i omvärlden. Om en respekterad centralgestalt i demokratirörelsen under tio år i själva verket var regeringsagent, vem kan man då lita på?

Jag vill nog gärna tro att Orrio bara är ytterligare ett offer för förtrycket. Alla som verkar i ett totalitärt system går en ständig balansgång med samvetet. Medlöperiet är inte svart eller vitt, utan en gråzon.

Kanske är den som Orrio har skadat mest inte Raul Rivero, Ricardo Gonzalez och de andra i den kubanska demokratirörelsen, utan sig själv.

”The heavy sentences imposed against non-violent Cuban dissidents are unjustified and draconian”, säger Human Rights Watch.

”Heavy prison sentences — a giant step backwards for human rights”, säger Amnesty International.

Och 15 aktivister från Reportrar utan gränser ockuperade härom dagen Kubas turistbyrå i Paris för att protestera mot fängslandet av 24 journalister.

”Kuba har tillräckliga bevis för att åtala dussintals av de dissidenter som arresterats anklagade för att ha samarbetat med USA-diplomater för att underminera regeringen”, säger en talman i det kubanska parlamentet enligt AP.

Åklagaren yrkar på livstid för Hector Palacios, Osvaldo Alfonso, Ricardo Gonzalez och Victor Arroyo, och 20 år för Raul Rivero och Oscar Chepe. Rättegångarna börjar i morgon.

Ytterligare två kapningar på Kuba de senaste två dagarna: en passagerarfärja som driver utanför Floridas kust och ett flygplan som landade i Key West i går.

Det blir fyra kapningar på drygt två veckor.

Ännu ett flygplan kapat på Kuba. ”En man beväpnad med två granater kapade i måndagskväll ett kubanskt flygplan och beordrade piloten att flyga till USA. Bränslebrist ledde dock till att piloten tvingades landa planet i Havanna” (DN 1/4).

Det är andra flygkapningen på två veckor, vilket säger en hel del om desperationen på Kuba. Somliga kubaner är till och med beredda att ta till våld för att lämna ön. Kommunistregimen har gjort Kuba till ett fängelse för hela dess befolkning.

30 kg färgkritor och pysselmaterial. Ca 1 000 böcker, bland annat av George Orwell, Astrid Lindgren, Maria Gripe och Gabriel Garcia Marquez. Alla exemplar av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Det och mycket mer konfiskerade säkerhetspolisen vid razzian i Biblioteca Dulce María Loynaz, som drivs av Gisela Delgado, nationell samordnare för den kubanska biblioteksrörelsen. Samtidigt arresterade säkerhetspolisen hennes make, dissidenten Hector Palacios.

Att säkerhetspolisen konfiskerar barnböcker och färgkritor är förhoppningsvis ett tecken på att regimen håller på att tappa greppet — om verkligheten och därför också om makten.

Här finns högupplösta bilder på demokratiaktivister jag träffade på Kuba i höstas. Adolfo Fernandez Sainz, Ricardo Gonzalez och Julio César Galvez är bland de över 80 demokrater som har arresterats sedan i tisdags.

När jag var på Kuba i höstas intervjuade jag bland andra Ricardo Gonzalez Alfonso. Han är ordförande för det oberoende journalistförbundet Manuel Marquez Sterling, som slår vakt om de obereonde journalisternas rättigheter och ordnar kurser i journalistik.

I går morse arresterades han och ett 40-tal andra dissidenter och regimkritiker, däribland Oswaldo Alfonso, ledare för det liberala partiet och Pedro Pablo Alvarez, ordförande för Kubas största oberoende fackförening. Människorättsaktivisten Elizardo Sanchez kallar det ”the most intense repression in recent years”.

Så utnyttjar Fidel Castro Irak-krigets medieskugga för att slå till mot den växande oppositionen.