Hur farliga är politiska teoretiker? I en färsk artikel i Crispp hävdar Burke Hendrix att abstrakt, normativ politisk teori ofta missförstår de centrala moraliska problem som står på spel i verkliga fall, och att vi som ägnar oss åt den sortens teoretiserande därmed också blir farliga politiska aktörer. ((Burke A. Hendrix: “Political theorists as dangerous social actors.” Critical Review of International Social and Political Philosophy, iFirst 2010, 1-21.))
I dag är realisterna de konservativa cynikerna, glädjedödare mot alla försök att förändra den rådande världsordningen. Men de klassiska realisterna hävdade att globala reformer både var nödvändiga och önskvärda i det långa loppet, visar William Scheuerman i en färsk artikel. ((William Scheuerman (2010): ”The (classical) Realist vision of global reform”, International Theory, 2:2, 246-282.))
Våren har kommit till Tigerstaden och vi fortsätter utläggningen om det realistiska alternativet till den dominerande moralismen i samtida politisk filosofi.
Vi jobbar vidare med realismen som utmanare till det rawlska paradigmet. Realisterna är en brokig skara, som nog skulle motsätta sig att slemmas ihop på det här sättet, liksom långtifrån alla anhängare av det rawlska projektet skulle vilja kalla sig rawlsianer. Men även realisterna binds samman av slående familjelikhet.
Har någon hunnit utropa “the realist turn” i politisk filosofi? Tiden tycks mogen för ett paradigmskifte.