På 1990-talet valde Danmark, Island, Norge och Sverige att inkorporera Europakonventionen om mänskliga rättigheter i nationell lagstiftning – drygt 40 år efter att de ratificerat konventionen. Varför tog det dem så lång tid att göra konventionen fullt tillämpbar på hemmaplan? Och varför just då?
Hur ser internationella människorättsorgan på fängelsesystemen i Danmark, Norge och Sverige? Det är frågan Malcolm Langford, Aled Fisher, Frida Paréus och jag ställer i bokkapitlet “The View from Elsewhere: Scandinavian Penal Practices and International Critique“, som just har publicerats i volymen Scandinavian Penal History, Culture and Prison Practice: Embraced By the Welfare State? (Palgrave 2017, ISBN: 978-1-137-58528-8) redigerad av Peter Scharff Smith och Thomas Ugelvik. Genom att undersöka vad FN:s Tortyrkommitté i sina regelbundna granskningar säger om interneringsvillkor försöker vi undersöka huruvida Skandinavien skiljer sig från en handfull jämförbara västeuropeiska stater.
Hur kan universitet och högskolor upprätthålla kvalitet i undervisningen? Det är frågan som ställs – och förhoppningsvis besvaras – i en IFAU-rapport jag har bidragit till, som publicerades tidigare i år.