Tillsammans med Malcolm Langford och Mikael Rask Madsen har jag skrivit ett papper om hur Danmark, Norge och Sverige sedan 1970-talet genomgått så kallade rättighetsrevolutioner, genom vilka domstolar har kommit att ägna mer uppmärksamhet åt individuella rättigheter, samt vilken roll grupper i civilsamhället spelat i att föra upp rättigheter på domstolarnas dagordningar.
Tag: Norge
Hur ser internationella människorättsorgan på fängelsesystemen i Danmark, Norge och Sverige? Det är frågan Malcolm Langford, Aled Fisher, Frida Paréus och jag ställer i bokkapitlet “The View from Elsewhere: Scandinavian Penal Practices and International Critique“, som just har publicerats i volymen Scandinavian Penal History, Culture and Prison Practice: Embraced By the Welfare State? (Palgrave 2017, ISBN: 978-1-137-58528-8) redigerad av Peter Scharff Smith och Thomas Ugelvik. Genom att undersöka vad FN:s Tortyrkommitté i sina regelbundna granskningar säger om interneringsvillkor försöker vi undersöka huruvida Skandinavien skiljer sig från en handfull jämförbara västeuropeiska stater.
Hur kan universitet och högskolor upprätthålla kvalitet i undervisningen? Det är frågan som ställs – och förhoppningsvis besvaras – i en IFAU-rapport jag har bidragit till, som publicerades tidigare i år.
Vi har jobbat med tre möjligen motstridiga element för att förstå Nordens ambivalenta MR-politik: (a) En jämförelsevis hög nivå av de facto-förverkligande av mänskliga rättigheter på hemmaplan, (b) en till synes progressiv politik för mänskliga rättigheter i utrikespolitiken, och (c) en motvilja mot att ratificera och implementera internationella MR-normer med återverkningar på hemmaplan. Alla tre elementen ska förstås utvecklas, invecklas, förvecklas – den nordiska MR-paradoxen är bara en hypotes att pröva.
Vad gör norrmännen med alla sina petrokroner, egentligen? Uppenbarligen investerar de inte i infrastruktur.