The notion of ‘rights revolution’ is widely used in socio-legal scholarship, yet in numerous different ways with varying precision and definition. What is a rights revolution? How can it be turned into a more rigorous social science concept?
Category: mänskliga rättigheter
På 1990-talet valde Danmark, Island, Norge och Sverige att inkorporera Europakonventionen om mänskliga rättigheter i nationell lagstiftning – drygt 40 år efter att de ratificerat konventionen. Varför tog det dem så lång tid att göra konventionen fullt tillämpbar på hemmaplan? Och varför just då?
Here’s another opportunity to take a critical look at Nordic claims to foreign policy exceptionalism: Together with Sunniva Engh and Kristian Bjørkdahl, I’m convening a panel at the Development Research Conference in Gothenburg on 22–23 August 2018.
Sedan 1945 har både folkrätten och författningsrätten allt mer kommit att reglera staters interna förhållanden. Men om nu nationella rättighetskataloger och internationella MR-avtal utför samma funktion – att skydda fundamentala rättigheter och begränsa vad regeringar kan göra mot sina befolkningar – varför behöver vi båda systemen?
Varför ska vi ha ett folkrättsligt system av internationella mänskliga rättigheter, om deras implementering ändå huvudsakligen sker, om alls, genom politik inom staterna? Och givet att demokratiska staters författningar listar rättigheter som ofta överlappar med dem som återfinns i internationella traktater, vad är mervärdet av det internationella rättighetsskyddet? Det är en intressant fråga.