Isobel Hadley-Kamptz, ännu ett nytillskott i RSS-läsaren, lyfter flera kära käpphästar i en läsvärd artikel i Expressen och summerar pricksäkert det beklämmande tillståndet för liberalismen i Sverige under det senaste årtiondet.
Att flytta från Sverige till Norge är en tidsresa — femton år bakåt i tiden.
Vi fortsätter att spana efter en annan liberal teori om det internationella. Daniel Deudney har försökt väcka liv i republikansk säkerhetsteori och geopolitik, som han menar skulle kunna ge liberalismen en mer nykter världsbild och realismen mer av en match.
Varför är liberalismen den ständiga tvåan som teori om internationella relationer? Kanske för att den har kommit att bli en restpost för diverse teorifragment som inte har så mycket mer gemensamt än att de inte hör hemma i realismen.
Bättre sent än aldrig: Mattias Svensson, redaktör på magasinet Neo, förärade i våras Karl Palmås och mig ett långt blogginlägg om liberalismen, för min del baserat på inlägget Skräckens liberalism. Jag skottade ihop ett svar då, som jag sedan aldrig kom mig för att posta, men naturligtvis förtjänar Svenssons både intressanta och underhållande frågor en reaktion. Håll till godo! ((Se också Kalles respons, inte minst hans Ior-liberala läsning av Adam Smith, och Svante Nycanders DN-essä härförleden.))