MR-deprimerad

I mitt postfack fick jag programmet för Menneskerettighetsuka 2011, som Amnesty International arrangerar i Oslo nästa vecka. Och broschyren gör mig alldeles matt: Uppslag om förföljelse, tortyr, våldtäkt, förtryck, misshandel, krigsförbrytelser, övervakning, flykt, kollektiv bestraffning, krig och massmord varvas med glättig reklam för diverse advokatbyråer som lockar med ”en fremtid i et av Norges ledende advokatmiljø”.

Kanske det sammanfattar vad människorättsaktivism har kommit att bli. Kanske jag är miljöskadad av att jobba med mänskliga rättigheter till vardags. Och inte för att jag vill skönmåla panglossiskt eller så, men kunde man inte också — eller: istället — lyfta fram de positiva, lärorika exemplen på hur folk använder mänskliga rättigheter-normer för att göra coola, intressanta, oförutsedda saker?

Jag tänker på feministerna i Colombia, som pushade för legalisering av abort genom att exploatera det faktum att landet ratificerat och infogat en mängd internationella konventioner i sin nya författning, vilket Magnus Linton skrivit om. Och för den delen på Mussie Ephrem i Örebro, som drog Eritreas regering inför Afrikas MR-domstol — och vann. Och på nationalbolsjevikerna i St. Petersburg som i mötet med putinismen blev osannolika anhängare av rättsstaten, som Amanda Lövkvist skriver om i sin bok.

Och så vidare.

Sådana historier handlar inte om namnlösa, ansiktslösa offer för omänskligt djävelskap, utan om människor som hackar, moddar och exploaterar lagar, konventioner och institutioner för att åstadkomma förändring och förbättring.

Nog kan man behöva välkammade karriärjurister i sådana hack också — de sitter ju på en viktig teknisk kompetens om hur nationella och internationella rättsapparater fungerar. Men de är inte de centrala subjekten.

RSS 2 kommentarer till ”MR-deprimerad”

1. Nordisk skepsis mot mänskliga rättigheter och judicial review | Mothugg 2012-02-22 13:12

[...] Vidare, om vi vill förklara förändring över tid och variation mellan fallen, så tycks de institutionella faktorerna för grovhuggna. Varför accepterar man internationell översyn på vissa områden och i vissa nordiska länder men inte andra? Här skulle jag vilja se förklaringar som ger lite mer spelrum för aktörer, för individer och grupper. [...]

2. Commit and comply-litteraturen och fallet Norden | Mothugg 2012-02-22 20:41

[...] hur teorin sätter medborgare, individer och grupper i fokus, snarare än de eliter i politik, juridik och statsförvaltning som de stats-centrerade [...]

Kommentera

Trackback-URI för detta inlägg.


Obligatoriskt


Obligatoriskt, visas inte



Och du är?

Mothugg är Johan Karlsson Schaffer. Jag skriver om politik. Läs mer…

Sök

Sök Mothugg

Nya inlägg

Nya kommentarer

  • sjællæningen: hmm det ubehagelig læsning, syntes...
  • Johan: @Therese: Ja, det är väl inte i första hand för...
  • Therese: Helt allvarligt . Visst jag förstår och tycker...
  • Magnus: 3 inspirerande filmer. Ser fram mot premiären av...
  • JLR: Habermas var berömd och uppskattad för flera...

Populära inlägg

Kategorier

Knuffslem

RSS Nytt på NPPR.se

Vid den här tiden