Hur står sig idén om nordisk exceptionalism om vi ser till individuella klagomål under Europakonventionen för mänskliga rättigheter? Nog utmärker sig de nordiska staterna – men inte alltid för att deras medborgare finner mindre anledning att klaga till Strasbourg än andra västeuropéer. För Sverige, Finland och Island är det snarare tvärtom.
De tre skandinaviska staterna och Island var tidiga med att acceptera den individuella besvärsrätten under Europakonventionen, även om det dröjde till mitten av 1960-talet innan Sverige och Norge accepterade domstolens jurisdiktion. Besvärsrätten ger enskilda personer, organisationer och grupper rätt att klaga till Europakonventionens organ om de upplever att staten inte har respekterat deras rättigheter såsom konventionen och dess tilläggsprotokoll fastslår dem.
Tag: mänskliga rättigheter
I senaste numret av tidskriften International Theory har jag en artikel som analyserar Jürgen Habermas tes om att demokrati och mänskliga rättigheter är likursprungliga (gleichursprünglich), det vill säga att de begreppsligen förutsätter varandra likt höna och ägg.
Valdagen till ära har statsvetarkollegerna Stefan Dahlberg, Göran Duus-Otterström och jag skrivit en artikel till DN Debatt, där vi kritiserar den bristande rösthemligheten i det svenska valsystemet.
Vad är egentligen den praktik vi kallar mänskliga rättigheter? Hur kan vi identifiera, avgränsa och tolka den? I ett nytt arbetspapper ger jag mig i kast med den så kallade praktiska vändningen i samhällsteori, practice-dependence i politisk filosofi och politisk-praktiska teorier om mänskliga rättigheter.
Tillsammans med kollegan Malcolm Langford har jag skrivit ett forskningspapper om de nordiska ländernas till synes paradoxala hållning gentemot mänskliga rättigheter. “The Nordic human rights paradox” lyfter upp en del trådar som diskuterats här på Mothugg och i en essä i Axess.